hjärta er

jag tänkte bara säga att ni som läser och kommenterar här alltid är så himla fina men jag inte riktigt vet hur jag ska reagera när ni säger att ni känner igen er i det jag skriver. jag vill ju liksom inte att ni ska kunna identifiera er med alla konstiga känslor och tankar. ni säger saker som "mitt i prick" och "du skriver så det känns" och på ett sätt blir jag hedrad men på ett annat sätt gör det lite ont i mig. ni kan ju inte ha det som jag, det vill jag ju inte. det är ni för fina för.

på ett sätt tror jag att ni känner mig bättre än min omgivning om ni förstår vad jag menar. ni vet lite mer vad som pågår inuti och ni med era fina kommentarer och tankar är lite som en axel att luta sig mot. så tack för det. 

tänkte bara skicka lite uppskattning till er eftersom jag inte brukar kommentera "tack" som svar på era bloggar då jag tycker att det är skittrist att få själv. men jag lovar att varenda kommentar ni skickar uppskattas. puss och kärlek!

the words unspoken


närhet eller kärlek eller ett fiktivt par, det är samma sak

jag lever mitt liv genom tv-serier och film och när han säger att han älskar den andra honom sitter jag och piper av lycka (jag menar titta på honom, titta på honom, titta vad kär han är!) och när den andra honom säger att han älskar honom nummer ett tillbaka vet jag inte vad jag ska ta mig till och jag skjuter undan tanken på att ingen någonsin säger något sådant till mig, för de sa det till varandra och det är det enda som betyder något. fiktiva karaktärer tilltalar mig till största delen mer än de som finns omkring mig så jag spenderar hellre min tid med dem än med någon annan. allt är en kopia av en kopia av en kopia och om jag hade en tumör vet jag precis vad den skulle heta och varför står inte john cusack utanför mitt hus och väntar på mig och varför frågar inte trip fontaine min pappa om han får ta mig till balen? varför gör inte seth cohen starter kits till mig? var är mina lurviga låtsaskompisar som hotar att äta upp mig för att de älskar mig alldeles för mycket och när ska jag bli kär i en man som letar efter sönderrivna foton under automaterna på gare du nord?

ja, var är pojken som ska borra in sin näsa i min nacke och säga att han tycker att doften av mitt hår är det bästa som finns? var är pojken som jag ska kunna ringa till vilken tid på dygnet det än är och som ska tåflirta med mig under bordet när vi sitter samlade med alla andra våra vänner, var är han i vars knä jag ska kura upp mig när vi tittar på film (som vi senare ska ignorera totalt och hångla istället)? var är pojken som ska skicka sms om att han saknar mig så fort jag gått genom hans ytterdörr, var är han vars läppar ska vara det enda jag kan tänka på, var är han som ska trösta mig när jag gråter över att jag inte känner mig bra nog, han som inte ska klaga på den musik jag lyssnar på utan snarare subscribar alla mina listor på spotify och lyssnar på dem tusen gånger? var är han vars nyckelben ska vara det finaste jag vet i morgonljuset, han som inte skrattar åt mig när jag tappar bort mig mitt i en förklaring och säga att han älskar när jag gestikulerar som en galning? var är han som ska fläta samman sina fingrar i mina och bara titta på mig på samma sätt som pojken i tv-serien tittade på den andre? var är pojken som jag ska behöva mer än allt annat? (jag behöver honom redan mer än allt annat)

och nej, det här har absolut inget med att göra att jag träffade dig och att du sa att du nog ska flytta in med din flickvän i en lägenhet i stan till hösten. ingenting alls. jag lovar.

det blir fred och kärlek i sommar i alla fall

och där allting händer. kanske ser man någon av er där?

i was happy in the haze of a drunken hour but heaven knows i'm miserable now

& helt plötsligt en fredagkväll står man och diskuterar sina favoritfilmer med en pojke som håller ens hand under bordet, nuddar som hastigast vid ens lår och kallar en för fin, fast vad har det för mening när man nog ändå inte kommer att se honom igen, det är ju så det fungerar, ny kväll betyder nya munnar att betrakta, ryggradar att stryka längsmed, tankar att skjuta undan (dränka) och den här kvällen var ju inget undantag för jag är alldeles för feg och inte alls tillräckligt onykter för att yttra frågan "duärintressantkanjagfådittnummersåjagkanhöraavmigtilldigvikanblikärajagbehövernågonattblikäriochduverkarvaraenbrakandidat".

a line allows progress, a circle does not


länge leve längesen

halvvägs ut genom dörren vände jag mig om igen.
- du, jag glömde min jacka.
du smålog
- det gjorde du säkert med flit.
jag går in igen, tar av min jacka från kroken. det var för varmt för att ha på sig den, så jag lägger den över axeln. du tar tag i min arm och vänder mig mot dig när jag gör en ansats för att ytterligare en gång passera tröskeln. så för du handen genom mitt hår, precis bakom mitt öra och kysser mig två gånger.

- hejdå.
- vi hörs.

nej.

om ett projektarbete

tredje året i gymnasiet = projektarbetsdags.
mitt projektarbete var att skriva en novellsamling (fast det i slutändan mest blev en textsamling) med temat relationer. den är klar nu 11 noveller och lite andra texter. ungefär, det beror väl på hur man definierar novell.
det känns väldigt underligt, att se det man själv skrivit i tryckt format.

(och hej; om någon nu mot förmodan skulle vilja äga ett exemplar så kan man faktiskt köpa ett. 125 kr styck plus frakt som jag inte vet vart den ligger på men i alla fall. skicka iväg ett mejl till elinanna-rs@hotmail.com och go easy on me om ni läser den)

meh.

peace and lovebiljetterna med camping är slut. nu vill jag inte vara med längre. suck. blä. bajs. stekspade. attans rabarber. pissapa. annat-konstigt-ord-som-definierar-något-dåligt.

tre månader sen idag

- du vet när man står på en tågstation och väntar på tåget och inbillar sig att man hoppar precis när tåget kommer?
- va?
- ja, eller när man går på en bro och får en vision i hjärnan om hur man ramlar ner?
[tystnad]
- eller när man kör bil och tänker på hur enkelt det skulle vara att svänga av vägen och köra rakt in i ett träd?
- dina tankar skrämmer mig.
- jaha. då är det väl bara jag då

att promenera med en av sina bästa vänner och känna hur kallt vattnet är i ån samtidigt som man har otroligt bleka ben.


jag var på popadelica / beware of långt inlägg

1-2: familjen 3: smygfoto 4-6: little marbles 7-8: jonathan johansson 9: människor i ölområdet 10-12: veronica maggio 13-14: bandet som alla borde se live a.k.a i'm from barcelona 15: "tar ni av mig tröjan om jag gör det?" royal republic 16: skor

huskvarnas finaste festival för fjärde året i rad för mig. det är fint.

you bend and break my tell-tale heart


that's like leading love undone


får lite prag-abstinens när jag tittar på alla bilder.












tv-serier som jag kollar på & tycker om

fick förfrågan av en tjej med väldigt snyggt namn (d.v.s elin) om att göra ett inlägg om de tv-serier jag kollar på. så här kommer ett inlägg med några av serierna jag kollar på!

Misfits




ungdomar som gör samhällstjänst som får superförmågor? japp.
det gör ju lite ont i hjärtat att my boy robert sheehan (i mean LOOK AT DAT FACE) inte kommer att vara med i nästa säsong. men iwan rheon är ju med fortfarande så det går nog ganska bra ändå.
favoritkaraktärer; nathan och simon
favoritcitat; "we fucked up bigger and better than any generation that came before us - we we're so beautiful"
                   "they say a person speaks on average 5000 words a day. can that be true? i used to go through whole days without
                    saying a word"

glee

image
okej att manusförfattarna inte är så jättebra på att skriva så att allting hänger samman men jag gillar den ändååå.
favoritkaraktärer: kurt, santana (nu på senaste), quinn (mest jag att jag hjärta dianna agron och hennes röst)
favoritcitat: "i'm in love with him and he is actually gay. i call that progress"
                 "- we should.. um.. practice
                 - i though we we're."
EVERYTHING IS KLAINE AND NOTHING HURTS

criminal minds 

jag ska inte ljuga, kollar nästan bara på det av en anledning och han heter matthew gray gubler a.k.a. dr reid. annars tycker jag att de flesta kriminalserier är nästintill likadana. har heller aldrig riktigt följt det utan mest kollat när det går.
kan inte välja favoritcitat för att jag egentligen kollar på det för lite eheheh (och ville mest ha med mgg:s ansikte på min blogg).

sherlock



började egentligen bara kolla för att martin freeman skulle vara med, sen så råkade ju första avsnittet vara förbannat bra och jag blev lite lite kär i sherlock. har visserligen inte sett det sista men ändåå det är inte okej att göra awesome miniserier med bara 3 avsnitt.
favoritcitat: "i'm not a psycopath, i'm a high-functioning sociopath. do your research."
                 "- shut up.
                  - i wasn't saying anything!
                  - you we're thinking. it's annoying." 

(sen finns det en hel massa serier som jag alltid tänker att jag ska börja kolla på men aldrig kommer till skott. till exempel skins, love/hate, supernatural och doctor who typ. har ni tips får ni gärna dela med er! och en hel massa andra serier som jag kollar på ibland men liksom inte följer.)

 


sedlec ossuary / att inreda in kyrka med >40 000 skelett






mitt alldeles egna lilla hjärnspöke

& jag gör spellistor i spotify med namn som "låtar som får mig att tänka på dig" eller "det här definierar mitt liv" men jag publicerar dem aldrig och jag tar bort dem nästan lika fort som de är klara. den första innehåller nästan hälften av alla låtar på veronica maggios nya album.

länge leve du min vän, du som alltid följt mig hem

jag trodde att du var borta ur det men du är solen i mitt system. allt kretsar runt dig. mina tankar handlar om dig. & jag hatar dina kindben, käkben, jag hatar dina bruna ögon. jag tänker konstant på dem. du är solen. jag har lyckats leva i ett mörker på senaste tiden, i skuggan, och det har passat mig, för du når inte dit. jag drar mig till de platser dit du inte kan komma för att undvika att bli påmind om dig. jag lever i ett mörker och jag dansar på gator i natten för att du är inte där.

blir blind när alla lampor lyser, det här är värt att dö för, jag tror mitt hjärta blöder.

sen faller bomben och allt blir ödelagt. det finns inte längre någon plats att gömma sig, alla höjder som skulle kunna bilda skuggor är borta och jag måste stå i solen igen. och där är dina kindben, dina käkben och dina förbannade bruna ögon. som jag egentligen hatar. egentligen egentligen egentligen men inte nu.

snälla bli min igen, låt det va som i en film

kanske för att det var nästan precis nio månader sedan vi kysstes, kanske för att vätskor med lite för hög alkoholhalt alltid får mig mentalt ur balans. kanske för att min gata en gång var vår gata och jag går längsmed den gatan varje dag. kanske för att veronica maggio har skrivit ett album där hälften av alla låtar handlar om oss (det finns inget oss. det finns ett du och ett jag, aldrig ett vi, aldrig ett oss. aldrig, aldrig vi).

jag vill bara ändra på en textrad, byta plats på två ord.
en woody allen-tragedi där jag går krossad och du går fri.

RSS 2.0