två videos som är väldigt värda att se.

 
1. en parodi på videon till robin thickes blurred lines, där kvinnor går omkring iförda enbart hudfärgade trosor och dansar runt honom. dessutom tycker jag att texten till (original-)låten borde gå under någon seriös granskning (bland annat sjunger han [he] tried to domesticate you, but you're an animal, baby, it's in your nature och att han ska ta en "good girl" för att han vet att hon vill ha det). sen så kommer vi till samhällets dubbelstandard också, för den här parodin på videon har redan tagits ner från youtube en gång för stötande material. 
 
 2. amanda palmers svarar på vad daily mail skrev om henne(s bröst) när hon spelat på glastonbury tidigare i somras. och hon gör det också helt briljant. your focus on debasing women appearences devolves our species of humans. är kanske lite sent ute med att tipsa om den här, men har ni inte sett den så borde ni verkligen se den. har ni redan sett den kan ni titta på den en gång till, för den är helt fantastisk.

två fina filmer.

1. a single man.
a single man hade stått orörd i min filmhylla alldeles för länge, så jag bestämde mig slutligen för att se på den. colin firth spelar en karaktär vars pojkvän har dött, och filmen visar hur han försöker fortsätta leva efter det. fina skådespelarinsatser, fina kläder och herrejösses så snyggt filmat. spoiler alert: det är inte en så glad film. men den är fin. 
 
2. en oväntad vänskap / intouchables
nästan direkt när jag kom hem från irlandsäventyr frågade mamma om jag hade sett en oväntad vänskap. nej, sa jag. då tittar vi på den genast, svarade hon. och åh, vad fin den filmen är. driss söker jobb hos phillipe, som är förlamad från halsen neråt, bara för att få ut pengar från socialen. han får jobbet som phillipes personliga assistent. går inte riktigt att förklara, men den är helt underbar (vilket visserligen gäller de flesta franska filmer jag sett). fotot, ljuset. allting. och så får man ont i smilbanden. den måste ni se om ni inte redan har gjort det.

way out west 2013

nu förra veckan så var jag på way out west! mycket trevligt. här sitter vi i linnétältet och väntar på beach house.
innan det hade vi visserligen sett johnossi och daniel adams-ray.
fredagkvällen var på pustervik med swim deep och unknown mortal orchestra. ljudet sög dock rätt mycket.
ölområdet lördag kväll.
jag stack vidare till rondo för att se el perro del mar
och sen villagers. rätt fint, trots brist på mellansnack som inte var "thank you" och "cheers". finare när jag såg honom på irland.
över huvud taget en fin festival tycker jag ändå. trots regn.
 
roliga saker:
1. två tjejer uttalade "azalea" som "aza-leee". det fnissade vi lite åt.
2. när jag satt och väntade på villagers så började en herre prata med mig och undrade om conor fortfarande hade skägg och ifall jag lyssnade mest på bright eyes eller villagers. jag blir lite förvirrad men påpekar sekunden senare att det inte är samma conor. det här är o'brien, inte oberst. herrns ögon vidgas och han säger emot mig och att han kan slå vad om att det visst är oberst. nej, säger jag, och visar honom way out wests egen information om villagers. o'brien. jag kan mina conors. han säger uppgivet att det var ju enda anledningen till att de gick från pustervik. han hade dock (lyckligtvis) lyssnat på villagers och kunde låtarna. hur han inte hörde att det inte var conor oberst är jag fortfarande förvirrad över.
3. under kendrick lamars spelning så stod danny precis bakom oss. inte direkt det som var roligt, men att se alla tjejer som upptäckte honom, fnissade och pekade var definitivt underhållande.
 
dumma saker:
1. första dagen gick jag omkring i sandaler och var väldigt rädd över att bli trampad på tårna under konserter, något jag mot alla odds lyckas undvika. efter dagens sista spelning, när vi ska gå därifrån, lyckas jag däremot halvt sparka in min stackars stortå på baksidan av hannas sko. knak, sa det. aj, sa jag.
2. ÅKA SPÅRVAGN UNDER WAY OUT WEST.
3. sista dagen, när jag hoppar på en spårvagn för att åka till en klubbspelning så ska jag ta tag i en stång för att hålla fast mig. i och med att jag har både bra balans och koordinationsförmåga så missar jag och sätter tummen rätt på stången så jag smäller till min nagel. knak, sa det. aj, sa jag.
4.
könsnormer.
 
fina saker:
1. att det fanns någon som jag kunde låna en regnjacka av när vädret blev som värst, för att han stod ju ändå under tak.
2. räknas håkan? håkan räknas. 
3. att när jag och hanna satt utanför vip-området så gick kristoffer triumf förbi, och vinkade! kan berott på att hanna stirrade lite på honom. kanske. 
4. hans leende.

passenger, cork

såg passenger i cork i fredags, mysig människa det där. mindre mysiga var de skrikande irländska flickorna som stod bredvid mig och övade falsett rakt i mitt öra. det är nåt visst med hur irländska tjejer pratar på något vis, ofta rätt nasalt och med ett högt tonfall. en liten del i mig ville råka armbåga dem i ansiktet, innan jag kom på ihåg mig själv när jag var fjorton år och gick på kent-konserter. då stod jag visserligen mycket längre fram än nu, så det känns ju mer okej. även mindre kul var ljuset, svårt att få bra bilder, plus att jag ser att blogg.se återigen totalförstör upplösning och färger. bilderna är finare på min dator, jag lovar. 
 
han spelade ganska mycket osläppt material (<-klicka), så det var ju förbannat trevligt. och han hade mysigt mellansnack, så i det stora hela var konserten riktigt bra.

Villagers at Dolan's Warehouse

så sjukt bra konsert. fick ju till och med gåshud. fun fact: jag kom till spelstället aaaaaningen tidigt (nån timme sådär) och funderade på att gå och prata med de som satt bredvid mig, men kände mig för feg. tur var väl det, för hade tänkt inleda med att fråga om de också var här för att se bandet. de var bandet. eller, två femtedelar av det i alla fall. där får man för att man bara vet vem frontmannen är.
 
såhär lät det förresten! fantastiskt. 

Igår såg jag Jonathan Johansson på Storan.m

det var väldigt fint. och äntligen äntligen fick jag höra honom sjunga running up that hill igen. han spelade den någon gång när jag såg honom 2010 (?) i jönköping och varje gång jag sett honom sedan dess har jag velat höra den igen. så bra. 

och nu hälsar vi glatt på dagens i-landsproblem.

alltså conor, jag älskar dig och allt sånt där, men är du tvungen att spela i stockholm precis när jag åker till irland på utbytestermin?
 
(bild från bright eyes spelning på debaser 16 februari 2011)

i love you, but you don't know what you are talking about

jag kom precis hem efter att ha sett moonrise kingdom på bio. och åh, wes anderson, du är ju helt fantastisk. jag har bara två ord till er: se den.


jag ljuger för dig som om det vore sanning

jag tycker att ni borde titta på little marbles video till låten du är på repeat, för både videon (apsnyggt ljus enligt mig) och låten är så bra (trots att det är lite jobbigt att lyssna på texten för att den stämmer in så jävla bra på allt runtomkring, men så är det ju ofta med de där låtarna man fastnar lite extra för). Lina Steén är det som har gjort videon förresten!


jag tycker egentligen inte om frasen gott nytt år, för den lyckönskningen fungerar ändå aldrig

det är kan vara det finaste hittills i år (he he he, jag är så vitsig). zooey och joseph. blir ju knappast finare.
(och joseph, jag skulle absolut inte ha något emot att vara den som håller om dig precis klockan tolv på nyårsafton)


musikhjälpens stödgala på storan

igår var det en stödgala på storan där alla inkomster gick till musikhjälpen. vi satt längst fram, knappt en meter från scenen. helt sjukt bra artister som spelade också, anna järvinen, anna ternheim, jonathan johansson, moto boy, jens lekman och nån av tjejerna i sahara hotnights (även om jag kanske inte tycker att hon faller in under kategorin sjukt bra, men hon lyckades köra igenom varenda rock-pose i världshistorien under två låtar, så lite cred kanske hon ska ha).

 

moto boy gjorde en cover på lilac wine väldigt bra iallafall. anna ternheims the longer the waiting, the sweeter the kiss är helt fantastisk live (och på skiva) och när jonathan johansson sjunger "jag behöver dig" så ryser man längs hela ryggraden. jens lekmans the opposite of hallelujah är ju inte heller helt fel, och jag klagar verkligen inte när (nästan) hela gänget kör igenom bowies heroes som sista låt.

 

jaja. det var iallafall en väldigt fin konsert. och att vara bara några meter ifrån några av sveriges bästa musiker är heller inte något jag klagar på. helt fantastiskt läge att spana in jonathan johanssons jeanshäck.


idiot wind

det är få gånger som jag faktiskt får tårar i ögonen när jag lyssnar på musik. få gånger som hårstråna på huden reser sig. nu sitter jag faktiskt med både tårar i ögonen och gåshud. anledningen heter amanda bergman / hajen / jaw lesson / idiot wind. så galet fantastisk. tvivla inte, titta bara.


and never, never, never let me go (a.k.a. filmen som får mig att vilja köpa en trenchcoat ungefär mer än allt annat) (och jag har inget liv nuförtiden)


cherrybomb / this is a shirtless rupert and robert appretiation post

jag har velat se den här filmen i sisådär tusen år och nu har jag äntligen gjort det. och vad kan gå fel när man placerar rupert grint och robert sheehan i samma film? inte så mycket, speciellt inte när båda två är utan tröja i delar av filmen (ehehehe). (och ja, jag vet att det är jättemånga bilder, men jag har rensat bland screen-caparna, jag lovar).

(jag har för övrigt också sett deathly hallows part 2 nu, men jag är alldeles för emotionellt instabil för att skriva något om det. alla mina män är döda. eller upptagna av hermione eller astoria. och min barndom är slut.)

bara sisådär ett år för sent, det är väl inte så farligt?

lite fragment från arvikafestivalen förra året. lite tragiskt att det året blev den sista, men det är ju fint att ha vart där i alla fall!

ett inlägg med en jävla massa namedropping / jag borde gå och lägga mig

herregud. säger bara det. bryr mig inte ett dugg om att skriva fina fraser just nu och är dessutom för trött för att få det att fungera. i tisdags säger jag bara. where the action is. tittar man bakom sig under jenny & johnnys spelning ser man att systrarna söderberg a.k.a. first aid kit står där. haffar man dem för att prata med dem efter spelningen om hur grymt det var i februari när de spelade lua med conor och det album de spelade in i omaha tidigare i år dyker helt plötsligt mike mogis upp från bakom scenen och hälsar på dem och pratar med dem en stund. efter ett lagom pinsamt fangirl-squeal blir man själv presenterad. för mike mogis. man tar i hand med mike mogis. inne i ölområdet hälsar man på timo räisänen och hans. nästan småpratar lite. några timmar senare står man längst fram på bright eyes och när conor oberst hoppar ner i fotodiket för att hälsa på publiken sträcker jag ut min vänstra hand och han tar tag i den och tittar mig rakt i ögonen. jag dog, jag lever inte längre. jag. har. tagit. i. conor. obersts. hand. han. har. tagit. i. min. jag. dör. jag lever inte längre.

(p&l var för övrigt också trevligt fast det hade varit trevligare om min finaste hanna inte blivit sjukt och åkt hem. vi saknade dig jättemycket! (när det gäller bilder hade jag med en engångskamera så det kommer väl nån gång när jag fått tummen ur (kan ju passa på att ladda in engångskameran från arvika förra året då, också...)))

(en parantes till! valde som ni kanske förstod fina fina patrick framför veronica och han var så sjukt bra. hans röst är helt störd. fast blev lite besviken på bristen på scenkläder i form av way out west 2009. men det var en väldigt fin konsert och hans skjorta var ju ändå något utöver det vanliga. fick dessutom höra att ljudet på maggio var så sjukt kasst att det lät som hon typ körde unplugged. och patrick är fin. nu är jag för trött för att vara vaken, vi råkade nämligen glömma att sova sista natten. godnatt.)

ett paket på posten / and dream of smoke without fires

igår när jag kom hem låg ett paket i posten och väntade på mig. innehållet ser ni på bilden över. jag är inte helt säker på vem som skickat den, fast jag tror att jag vet. galet fint iallafall. tack så mycket! den ska användas nu på tisdag när jag står i göteborg och ska kika på den bästa mannen som finns här på jorden, a.k.a. conor oberst. och den kommer säkerligen att användas frekvent även efter det.

(på tal om musik och sånt. HUR SJUTTON ska man göra när p&l lagt patrick wolf samtidigt som veronica maggio? jag har redan sett båda två en gång innan. det känns lite som om man borde gå och titta på patrick, det är ju liksom inte lika ofta man får chansen att se honom, eller hur?)

det blir fred och kärlek i sommar i alla fall

och där allting händer. kanske ser man någon av er där?

jag var på popadelica / beware of långt inlägg

1-2: familjen 3: smygfoto 4-6: little marbles 7-8: jonathan johansson 9: människor i ölområdet 10-12: veronica maggio 13-14: bandet som alla borde se live a.k.a i'm from barcelona 15: "tar ni av mig tröjan om jag gör det?" royal republic 16: skor

huskvarnas finaste festival för fjärde året i rad för mig. det är fint.

tv-serier som jag kollar på & tycker om

fick förfrågan av en tjej med väldigt snyggt namn (d.v.s elin) om att göra ett inlägg om de tv-serier jag kollar på. så här kommer ett inlägg med några av serierna jag kollar på!

Misfits




ungdomar som gör samhällstjänst som får superförmågor? japp.
det gör ju lite ont i hjärtat att my boy robert sheehan (i mean LOOK AT DAT FACE) inte kommer att vara med i nästa säsong. men iwan rheon är ju med fortfarande så det går nog ganska bra ändå.
favoritkaraktärer; nathan och simon
favoritcitat; "we fucked up bigger and better than any generation that came before us - we we're so beautiful"
                   "they say a person speaks on average 5000 words a day. can that be true? i used to go through whole days without
                    saying a word"

glee

image
okej att manusförfattarna inte är så jättebra på att skriva så att allting hänger samman men jag gillar den ändååå.
favoritkaraktärer: kurt, santana (nu på senaste), quinn (mest jag att jag hjärta dianna agron och hennes röst)
favoritcitat: "i'm in love with him and he is actually gay. i call that progress"
                 "- we should.. um.. practice
                 - i though we we're."
EVERYTHING IS KLAINE AND NOTHING HURTS

criminal minds 

jag ska inte ljuga, kollar nästan bara på det av en anledning och han heter matthew gray gubler a.k.a. dr reid. annars tycker jag att de flesta kriminalserier är nästintill likadana. har heller aldrig riktigt följt det utan mest kollat när det går.
kan inte välja favoritcitat för att jag egentligen kollar på det för lite eheheh (och ville mest ha med mgg:s ansikte på min blogg).

sherlock



började egentligen bara kolla för att martin freeman skulle vara med, sen så råkade ju första avsnittet vara förbannat bra och jag blev lite lite kär i sherlock. har visserligen inte sett det sista men ändåå det är inte okej att göra awesome miniserier med bara 3 avsnitt.
favoritcitat: "i'm not a psycopath, i'm a high-functioning sociopath. do your research."
                 "- shut up.
                  - i wasn't saying anything!
                  - you we're thinking. it's annoying." 

(sen finns det en hel massa serier som jag alltid tänker att jag ska börja kolla på men aldrig kommer till skott. till exempel skins, love/hate, supernatural och doctor who typ. har ni tips får ni gärna dela med er! och en hel massa andra serier som jag kollar på ibland men liksom inte följer.)

 


Tidigare inlägg
RSS 2.0