svart är ingen färg, det är så man känner sig.
jag tror att jag nådde den nu. gränsen för hur många smällar man kan ta. jag vet inte vem eller vad som utdelade det sista slaget, bara att jag kände det, hårt, och jag föll. det är bara mörker, det finns inte den minsta strimma av ljus. det gör ont i bröstet (eller är det hjärtat?) och jag måste kippa efter andan för att få in något som helst syre. allt jag vill är att kravla ihop i fosterställning och låta mörkret ta över. det är bara tomt. det finns ingenting förutom en molande värk inuti mig som bara eskalerar i styrka. andas. jag måste påminna mig själv om att andas. jag vet inte om det är mina tankar som gör mig utmattad eller om det är fysisk trötthet. kanske är det en kombination, jag vet bara att jag inte orkar röra mig, och om jag gör det så blir värken bara värre. jag är tom och det gör ont. glöm inte bort att andas. jag ligger som blåslagen med knäna uppe vid hakan och jag faller i bitar. jag går sönder. totalt.
& jag har ingen aning om varför.
glöm bort att andas.
du frågar hur jag mår, här har du svaret
hur många delar kan falla av innan man har ingenting kvar?
från jagTelefonen
älvdans, pubrunda, fåglar i brunnsparken, lägenheterna mittemot, fler ytterst fina lappar från bästa simon (det är inte alla som får hänga med joseph gordon-levitt och helena bonham carter), en jag och tja, en stol.
kvällsliga teckningar (när man inte vill plugga längre)
something tragically beautiful.
och jag kan verkligen inte komma på en passande rubrik och jag fördtår om det här verkar osammanhängande.
känn nånting.
men det är ju så jag gör, jag projicerar fram det som man borde känna, sånt som andra verkar känna, och applicerar det på första bästa. på en lugg som faller ner i ögonen på samma sätt som hans gör, på en pojke på en krog som man pratar lite med men aldrig kommer prata med igen. bara för att se om man fortfarande är kapabel till att känna.
känn nånting.
mitten av sommaren är en disig dimma, ett oavslutat fall, en vit fläck på kartan. som jag inget hellre ville än utforska, men det var en vit fläck omringad av förbjuden mark. återigen trodde jag att jag kunde känna nånting, men tydligen var det inget värre än att lite rom kunde råda bot på det.
känn nånting.
slutet av sommaren är däremot en sekvens som finns så glasklart i mitt minne, han var där med meningar som "du är väldigt fin ikväll" och " du kan få sova hos mig inatt". meningar som tidigare skulle fått hela min omgivning att snurra och som fortfarande gör mig lite yr, för han viskar ju så nära mitt öra. men jag vet att alla hans meningar och så kallade komplimanger är falskt och bedrägeri, men det struntar jag i för hans kindben, käkben och hans ögon är framför mig igen. och för första gången på väldigt länge är min önskan motsatsen till vad den brukar vara.
känn ingenting.
de röda och gula löven som faller från träden nuförtiden skvallrar om att det är höst och det är höst i en ny stad, nya människor, relationer, nya saker att utforska. det är en höst bland spårvagnar och ständig vind från kusten. det är så många nya känslor som det är man ska känna, men jag verkar inte kunna känna någonting om det inte handlar om honom. spårvagnarna fortsätter att gå, dagarna överlappar varandra och disken travar sig på hög men jag känner ingenting när tiden går och min egen likgiltighet gör mig illamående. igen.
känn nånting.
på andra långgatan kan man dricka öl med david bowie och the clash.
att alltid laga mat själv och att ha en av världens finaste kompisar
innan jag flyttade till göteborg så fick jag en glasburk fylld med hopvikta skrivmaskinskrivna lappar som en av mina bästa vänner suttit och knåpat ihop. en gång om dagen får jag öppna en. ibland blir man uppbjuden på dans på google translate-franska (och påmind om när vännen ifråga skulle gå på bal och ville bjuda upp en viss fröken på dans och kom på att det bästa sättet skulle vara att ställa frågan på franska) och ibland får man utmaningar, som att blinka till tre vackra män på stan. jag måste dessvärre meddela att jag misslyckades fatalt på denna uppgift.
och ibland lagar man mat. det är sånt man gör när man flyttat hemifrån.
