westport, connemara och kylemore abbey
okej? okej.
så länge jag kan minnas ville jag vara som dem. ni vet. de där andra. de som verkade vara sådär lyckliga och otrasiga hela tiden. de där som alltid skrattade på bild och kunde saker. som var bra på saker. de som hade vänskapskretsen som verkade oförstörbar och som dansade obrytt mitt i gator.
de där som inte stod och petade på spegelbilden och undrade "du. du. varför tycker ingen om dig? varför är du så dum och otillräcklig hela tiden?". de som inte stirrade ut på ingenting och i nästa sekund läsa artiklar om mentalsjukdomar och tänka att men det där stämmer ju in på mig. de vackra. de karismatiska. de perfekta.
så jag försökte. letade efter någon annan än jag. jag kunde inte riktigt hitta någonting men jag fortsatte med en molande svärta någonstans där inne tills allt det svarta vällde ut. elin, var lite glad. elin, var inte så bitter. elin, varifrån kommer din cynism?
skratt jag hörde var alltid riktade åt mig, innan någonting väste att varför skulle de ens lägga tid på att skratta åt dig? jag kan inte räkna antalet gånger tanken om jag bara vore någon annan än jag så hade allting varit bra har upprepats i mitt huvud. om jag bara vore som de där andra.
jag tänkte aldrig lite längre. jag undrade aldrig om de verkligen finns. de där som alltid skrattar och aldrig går sönder. om det verkligen fanns någon vars spegelbild alltid var glad. om det verkligen fanns någon som hade hela livet glasklart utmålat. jag undrade aldrig.
jag tvivlar på att de finns, de där jag ville vara. och om de finns så vill jag inte bli som dem.
jag vill bara vara som mig.
och det är okej att känna.
det är okej att vara trasig ibland.
och det är okej att skratta
det är okej att bara behöva börja om.
och det är okej att bara vara jag.
venedig.
sista dagen i budapest.
vi spenderade vår sista heldag i budapest med att bada i ett sånt thermal bath som de har en massa av där- 38 grader i vattnet, nollgradigt i luften. det var rätt härligt. de hade en pool inomhus också som var 20 grader varm, alltså ungefär så varmt vattnet är när en anser att det är tillräckligt varmt för att bada på sommaren hemma i sverige. huvaligen vad kall den 20-graderspoolen kändes.
sen lyxade vi till det lite med 3-rättersmiddag. förrätt: toast och coleslaw.
huvudrätt: nån mango-kyckling-gryta med ris. gott. riven färsk ingefära på, inte helt fel.
efterrätt: en rätt så himmelsk brownie.
fast vänta nu, sa jag "lyxa till"? hela kalaset kostade ju bara 35 svenska kronor.
när vi gick ut från restaurangen hade det börjat snöa så mycket att det lagt sig. kan tillägga att om det finns en väsentlig skillnad mellan en svensk och en texasbo så är det tonlägget i meningen "oh my god, it's snowing". texasbor blir nämligen fantastiskt exalterade.
man får vara lite nöjd över självporträtt, va?
irland bjuder på fint väder. sol och blå himmel, vem kunde tro att det fanns här också? den kalla blåsten är visserligen kvar, men det är fint ändå. sådär solglasögonväder och lockande att ta av sig jackan och bara sätta sig på en gräsplätt någonstans. åh vad jag tycker om att vara här på irland.
mera budapest!
där var jag.
budapest by night
så kan ni ju ignorera den fula papperskorgen jag nyss såg var med på bild.
på väg ut.
en till ruinpub, instant hette den! de hade flygande kaniner i taket.
och en människo-uggla med mustasch och tophat på väggen.
kanineer.
ett annat ställe som hette most! där man kunde köpa whiskey för sisådär 25 svenska kronor.
skål, säger adriana (ja, på svenska faktiskt. har lärt henne det)
och godnatt!
