min potter- och fableinfekterade hjärna hävdar på att det är en varulv som är orsaken till motivet på första bilden
i am jane's broken heart
jag undrar vem jag vore om jag aldrig hade känt dig, om du aldrig kommit in i mitt system för att förstöra varenda liten krets inuti. hade jag ändå kallats för bitter och cynisk, hade jag ändå haft svårt att tro att känslor är på riktigt? hade jag ändå haft den instinktiva impulsen att säga emot och förneka varenda komplimang jag får, hade jag ändå haft så lätt att ta emot och tacka förolämpningar? om dina bruna ögon aldrig mött mina, om dina käkben inte vore så galet skarpa, om du aldrig hållt om mig och sagt att kroppsvärme är den bästa värmen, hade jag ändå varit trasig då? om det inte varit för nästan precis ett år sen dina läppar senast mötte mina, hade jag ändå letat efter andras, efter substitut som inte duger, de fredagkvällar jag befinner mig på barer? om jag aldrig hade trott på dina tomma löften, hade det som kallas hopp ändå varit obefintligt i mig? om du aldrig hade krossat allt det jag kände, hade jag ändå trott att kärlek och lycka bara finns som fiktion? om du aldrig varit som du var, hade jag ändå blivit som jag blev? hade jag ändå varit den jag dessvärre är, om jag aldrig hade känt dig?
(förövrigt funderar jag på att föreviga de bildens tre rader på min underarm. men jag vet inte. kanske)
en apatisk och känslolös robot
& jag vet inte ens vad jag gör längre.
i would have, but he died.
internet vägrar låta mig ladda upp några som helst bilder., på någon som helst hemsida med någon som helst webläsare. jag tar tag i post-potter-depressionen genom att läsa om alla böcker igen, på engelska. hur man tar tag i ångesten över mänskligheten och apatin över allt som hänt i norge är en annan fråga, och jag har inte riktigt svaret på den.
20:01
det sägs att ögonen är själens spegel och det är väl därför jag är rädd för min egen reflektion
cherrybomb / this is a shirtless rupert and robert appretiation post
jag har velat se den här filmen i sisådär tusen år och nu har jag äntligen gjort det. och vad kan gå fel när man placerar rupert grint och robert sheehan i samma film? inte så mycket, speciellt inte när båda två är utan tröja i delar av filmen (ehehehe). (och ja, jag vet att det är jättemånga bilder, men jag har rensat bland screen-caparna, jag lovar).
(jag har för övrigt också sett deathly hallows part 2 nu, men jag är alldeles för emotionellt instabil för att skriva något om det. alla mina män är döda. eller upptagna av hermione eller astoria. och min barndom är slut.)
jag skriver alltid utkast som jag inte publicerar, här har ni några. för jag vet inte vad annars jag ska skriva.
fjärilar. överallt. på blommorna, i luften, i min mage. hur de egentligen hamnade i den sistnämnda är något jag inte riktigt förstår men det är nästan så att jag tror att det är du som planterat dem där.
jag springer nästan hela vägen hem och jag antar att benen inte bär mig rakt och vattnet rinner som i floder nerför backarna jag tar mig uppför. motströms, alltid motströms. jag springer alltid åt fel håll. jag vet att jag borde skala av mig de regntunga kläderna så fort jag är hemma, men mina istappar till fingertoppar förmår inte att knäppa upp skjortans knappar och jeansen är som klistrade på mina ben. jag borde klä av mig. jag borde klä av mig allt ont men jag gör inte det av rädsla för att ingenting skulle bli kvar. jag har ju gjort så mycker jag ångrar.
numera siktar de direkt på halspulsådern och det är inte längre bara för att skada. de vill att jag ska förblöda.
du ger mig hack i hjärtat, sluta med det.
finns det en chans till romans hamnar mitt psyke i obalans, mot kärlek har jag noll tolerans och ofungerande hjärnsubstans.
han sitter på ett dubbelsäte i bussen, ett sånt där två av sätena är vända mot färdriktningen. jag sitter på rätt håll, visserligen längre bak i bussen, men han sitter ändå framför mig. jag vet inte vem han är, men jag vet att jag kan känna hur han betraktar mig och det gör mig illa till mods. naturligtvis sitter han på den plats som det är behagligast att vila ögonen på från min placering men varje gång jag tittar mot hans håll möts jag av hans isblå ögon. han betraktar mig och det känns som om han ser rakt igenom mig. jag tittar på alla andra ställen än mot honom, ut genom fönstret, på alla som går på, på min mobil min ipod, varsomhelst men inte på honom. hans ögon på mig är något jag inte är säker på att jag tycker om. de är så blå, så iskallt blå, det såg jag när jag första gången mötte hans blick. han slog heller inte undan blicken som folk brukar göra när de fångas i akten att betrakta någon okänd, nej, han snarare stirrade ytterligare tills det var jag som inte längre klarade av det och slog bort min blick, fullt vetandes om att han höll den kvar. jag klev av bussen innan honom och höll mig medvetet ifrån att vrida huvudet åt hans håll. jag sätter mig i busskuren för att vänta på anslutande buss och jag möter en sista gång hans ögon som nu betraktar mig från bussfönstret innan bussen slutligen åker iväg. iskalla blåa ögon.
och jag köper ett paket av dina cigaretter i ett desperat försök att ha någonting kvar.
& fjärilarna är borta och stenarna i magen tillbaka. precis som det ska vara.
bara sisådär ett år för sent, det är väl inte så farligt?
lite fragment från arvikafestivalen förra året. lite tragiskt att det året blev den sista, men det är ju fint att ha vart där i alla fall!
in a dark and distant, dark and distant place
this house it holds nothing but the memories
(jag jobbar mest på dagarna och eftermiddagar och hinner/orkar inte göra något vettigt att blogga om eller nåt vettigt att ta kort på. jag saknar festivaler och jag saknar sånt som inte borde yttras (som jag inte ens borde sakna, men det gör jag ändå, because that's how i roll. min hjärna verkar gilla när mitt hjärta är trasigt.))
fred och kärlek genom en engångskamera
1. trötta människor som sovit för lite. 2. det gäller att hitta innovativa sätt att röka. 3. fina tant-bästis som åkte hem senare för att hon var sjuk. blä. 4. fina fina patrick. 5. min bästa och hennes pojkvän (han får låna henne ibland) 6. folk. 7. min mellanbror martin var där och läste upp poesi! (och du var jättebra!) 8. lagom suddig bild från säkert!s spelning. 8. vi ser väl kanske glada ut men egentligen saknar vi vår - läs min - hanna jättemycket. (nej, det är inte mitt hår, det är ett träd som oturligt nog är placerad precis bakom). det var nog för övrigt samtidigt som herr zimmerman spelade!
allt är fel, jag är fel, jag är fel, jag är fel, jag är bara fel. förlåt.
jag står i duschen och önskar att man kunde bränna bort allt dåligt med vatten. jag vrider på värmen mer och mer tills huden på min kropp lämnas röd och sen står jag bara där och hoppas på att det kan få allt att försvinna. jag vet att det är omöjligt, men jag hoppas.
jag önskar att människan hade samma förmåga som grodor, att kunna spy upp sitt innehåll och plocka bort allt som inte borde vara där, rensa ur sig själv så man blir helt ren, ny, tills man blir bra igen. jag önskar att jag kunde plocka bort allt som var dåligt.
jag lyssnar på nathan young om hur han aldrig hört ett enda problem som inte kan lösas av att bli riktigt, riktigt alkoholpåverkad. jag dricker rom tills huvudet snurrar och jag vet att problemen som jag har kommer vara där imorgon också. men just nu hoppas jag på att det kan kännas lite, lite bättre. det gör det inte.
man kan inte bränna bort problemen med alldeles för varmt vatten och man kan inte rensa ur sitt eget innehåll och man kan definitivt inte dricka bort allt med hjälp av captain morgan. men som jag önskar att man kunde. jag gör inget annat än önskar och jag ber om ursäkt för det.
history repeats itself.
hur enbart tanken på dig får mina smilband att verka mot min hjärna
hur mina spellistor numera enbart handlar om dig
hur mitt mobilbatteri på senaste tiden tagit slut dubbelt så fort
hur hela min kropp saknar mig trots att du aldrig varit min
hur du inte på något sätt är tillgänglig
hur du är så långt bort att det gör ont
hur du aldrig kommer att vara på riktigt utanför tankarna
hur jag lovade mig att inte börja tycka om dig.
& hur jag låter dig förstöra mig, jag som nyss blivit lagad
ett inlägg med en jävla massa namedropping / jag borde gå och lägga mig
herregud. säger bara det. bryr mig inte ett dugg om att skriva fina fraser just nu och är dessutom för trött för att få det att fungera. i tisdags säger jag bara. where the action is. tittar man bakom sig under jenny & johnnys spelning ser man att systrarna söderberg a.k.a. first aid kit står där. haffar man dem för att prata med dem efter spelningen om hur grymt det var i februari när de spelade lua med conor och det album de spelade in i omaha tidigare i år dyker helt plötsligt mike mogis upp från bakom scenen och hälsar på dem och pratar med dem en stund. efter ett lagom pinsamt fangirl-squeal blir man själv presenterad. för mike mogis. man tar i hand med mike mogis. inne i ölområdet hälsar man på timo räisänen och hans. nästan småpratar lite. några timmar senare står man längst fram på bright eyes och när conor oberst hoppar ner i fotodiket för att hälsa på publiken sträcker jag ut min vänstra hand och han tar tag i den och tittar mig rakt i ögonen. jag dog, jag lever inte längre. jag. har. tagit. i. conor. obersts. hand. han. har. tagit. i. min. jag. dör. jag lever inte längre.
(p&l var för övrigt också trevligt fast det hade varit trevligare om min finaste hanna inte blivit sjukt och åkt hem. vi saknade dig jättemycket! (när det gäller bilder hade jag med en engångskamera så det kommer väl nån gång när jag fått tummen ur (kan ju passa på att ladda in engångskameran från arvika förra året då, också...)))
(en parantes till! valde som ni kanske förstod fina fina patrick framför veronica och han var så sjukt bra. hans röst är helt störd. fast blev lite besviken på bristen på scenkläder i form av way out west 2009. men det var en väldigt fin konsert och hans skjorta var ju ändå något utöver det vanliga. fick dessutom höra att ljudet på maggio var så sjukt kasst att det lät som hon typ körde unplugged. och patrick är fin. nu är jag för trött för att vara vaken, vi råkade nämligen glömma att sova sista natten. godnatt.)
