waste of paint

jag har inte uppdaterat på ett tag. av olika anledningar. dels för att universitetet just nu tar upp mycket tid. dels för att jag har varit i en jobbig process. att säga hejdå till någon man tycker om fantastiskt mycket, men som man inte kan vara med just nu. för att båda två måste fokusera på sig själva. det är svårt när personen i fråga är den finaste man någonsin har haft och har fått en att känna så otroligt mycket på en relativt kort tid. man hoppas att det kan bli någonting igen, och kanske kan det bli så. kanske inte. ingen vet vad framtiden erbjuder.

 

så det enda man kan göra är att andas och existera. fokusera på sig. tänka på alla de fina vänner man har och livet man lever och ändå känna sig relativt lycklig. utan den här personen. jag åker till irland om tre månader och ska vara där i en termin. jag kan inte tillåta mig själv att inte vara lycklig på grund av det här. jag ska ändå försöka. jag ska ha det bra. jag kommer antagligen ändå tänka att vi kan träffas senare, och det skulle vara fint. men inte just nu. nu försöker jag bara vakna på morgonen.

det har blivit svårt att sova ensam. 

som om armarna runt mig hade slagit rot.

som om våra ihopflätade ben växt ihop.

som om andetagen i min nacke var mina.

 

jag försöker andas åt mig själv så länge att timmarna går och natten försvinner.

 

det här är ju inte helt vettigt, tänker jag.

det handlar ju bara om några dagar.

nätter.

dygn.

timmar.

 

kom tillbaka nu.