förra helgen.

skäller lite på mig själv pga dålig uppdatering. förra helgen var jag i alla fall i uppsala och hälsade på. gick in på museum gustavianum där det högst upp ligger en anatomisk sal där de brukade dissekera kriminella inför publik. lite lagom morbidt sådär. mumier hade de. och en konserverad siamesisk tvilling. och barnskelett. och dissekerade djur. resten av helgen var lite mysigare än vad bilderna porträtterar, lyckligtvis.

helgäventyr.

i helgen tog jag och min familj e4an upp mot gävle för att fira att min mormor fyller åttiofem.
jag hade bakat en tårta bestående av chokladbotten, med citronkräm och vit chokladgrädde i.
och så var jag glad över att träffa släkten som jag inte träffat på över ett år! (och nu är det nästan så att jag inte ens själv tror på att de där lockarna inte är fabricerade)
så här har vi kalas i vår släkt.
och det går åt också. men så var vi ju uppemot tjugofem stycken (min tårta var populär!)
skamlös självporträttering.
vi stannade en liten stund i uppsala på vägen ner igen. så vi fick tid för en kaffe och en glass och att sitta vid kanalen litegrann, han och jag.
fin stad, det där uppsala, märkte jag.

en liten uppdatering

hej där. jag börjar bli dålig på det här. vill ni läsa? vad vill ni läsa? jag vet att ni finns trots brist på kommentarer, men min inspirationsnivå har väl hittat ett nytt lågt.
såhär ser det ut när man går på promenad i min lilla hemort med en fin vän ibland. häst- och kohagar som leder till en liten sjö vars brygga är perfekt för konversationer.
i göteborg testade jag att äta dumplings med hanna och johan på beijing 8. det var riktigt gott tyckte jag, även om jag råkade välja den minst välsmakande dipsåsen till. bönorna var helt fantastiskt goda, men de var det hanna som beställt.
sova har jag lärt mig göra också. nästan i alla fall. finns dagar då jag inte går upp förrän vid tio-tiden, det är ju inte vettigt. halva dagen är ju borta. hälsningar från henne som nästan alltid innan vaknat vid åtta eller nio.
hemma hos farmor får man jordgubbs- och hallontårta.
molnen på den här bilden ser lite ödesdigra ut men nu är vädret i göteborg snällt. även om jag mest sitter inne och pluggar till de tre sommarkurser jag fick för mig att läsa ändå.
har köpt en eyeliner efter att ha varit utan i över ett år och tänker ta tillbaka kråksparkarna.hittar också tid för att träffa vänner, dock är jag ju otroligt dåligt på att fotodokumentera sådana tillfällen. den riktiga kameran ligger bara stilla och ibland kommer jag på att jag har ju en såndär modern telefon med kamera och grejer på.
 
vad som inte är så kul var häromdagen när jag skulle åka buss hem vid cirka två på kvällen. sitter ensam och väntar då det kommer fram en man och undrar om han får störa. nej, säger jag, men det hör inte han och börjar prata ändå. dels så undrar han om jag är full. dels så undrar han vart jag bor. dels så undrar han om någon väntar på mig där hemma (vilket jag kan se på två sätt: 1. ett väldigt lustigt sätt att fråga om jag är singel. 2. ett sätt att försäkra sig om att ingen märker om jag inte kommer hem). jag försöker bara svara så kallt och nekande som möjligt men han fortsätter att prata med mig. han säger att han önskat att han träffat mig tidigare under kvällen (vilket jag antar var beroende på att jag nämnt att jag druckit under kvällen, men nu inte var full) så vi kunde haft "roligt". lyckligtvis försvann han sedan. men obehagligt var det. 
 

irland genom instagram

om två dagar åker jag hem till sverige igen. tänkte sammanfatta irland lite med mer vardagliga saker som händer när en inte har kameran med sig. redan när jag kom hit var det ganska grönt. hon som arbetade i receptionen ursäktade det kalla vädret medan jag skakade på huvudet och sa att det är ju nästan varmt, eller ja, plusgradigt i alla fall. och så märkte jag att batman håller till någonstans i limerick. vyn över floden är den jag vaknat till varje dag i fyra månader nu. rätt utanför fönstret ser det ut sådär. och så såg jag villagers. och tog kort på en del av skolans utsmyckning. familjen kom och hälsade på och tog med både prästost och godis. varma mackor i ugn kändes som en lyx. så var jag i dublin och lärde mig exakt hur man häller upp guinness samt skrattade åt det faktum att irland faktiskt har ett national leprechaun museum. hemma i limerick försökte en bar vara fyndig. en annan svensk utbytesstudent försökte förklara sveriges geografi för vår journalistlärare men råkade glömma skåne (stockholmare, vetni...). bästa hanna och johan kom och hälsade på med mer choklad. någon hängde upp star wars-referenser över skolan. jag beundrade campus. sov extra länge. köpte en tygkasse. blev övertalad att platta håret och blev överraskad över längden. åkte till cork och såg passenger. åkte in till en marknad som ligger i stan. lagade köttbullar åt mina amerikanska vänner som är helt till sig i gräddsås. åt på restaurang för att säga hejdå. var too busy for bullshit.
 
jag kommer att sakna irland ändå.

passenger, cork

såg passenger i cork i fredags, mysig människa det där. mindre mysiga var de skrikande irländska flickorna som stod bredvid mig och övade falsett rakt i mitt öra. det är nåt visst med hur irländska tjejer pratar på något vis, ofta rätt nasalt och med ett högt tonfall. en liten del i mig ville råka armbåga dem i ansiktet, innan jag kom på ihåg mig själv när jag var fjorton år och gick på kent-konserter. då stod jag visserligen mycket längre fram än nu, så det känns ju mer okej. även mindre kul var ljuset, svårt att få bra bilder, plus att jag ser att blogg.se återigen totalförstör upplösning och färger. bilderna är finare på min dator, jag lovar. 
 
han spelade ganska mycket osläppt material (<-klicka), så det var ju förbannat trevligt. och han hade mysigt mellansnack, så i det stora hela var konserten riktigt bra.

okej? okej.

så länge jag kan minnas ville jag vara som dem. ni vet. de där andra. de som verkade vara sådär lyckliga och otrasiga hela tiden. de där som alltid skrattade på bild och kunde saker. som var bra på saker. de som hade vänskapskretsen som verkade oförstörbar och som dansade obrytt mitt i gator.
de där som inte stod och petade på spegelbilden och undrade "du. du. varför tycker ingen om dig? varför är du så dum och otillräcklig hela tiden?". de som inte stirrade ut på ingenting och i nästa sekund läsa artiklar om mentalsjukdomar och tänka att men det där stämmer ju in på mig. de vackra. de karismatiska. de perfekta.
så jag försökte. letade efter någon annan än jag. jag kunde inte riktigt hitta någonting men jag fortsatte med en molande svärta någonstans där inne tills allt det svarta vällde ut. elin, var lite glad. elin, var inte så bitter. elin, varifrån kommer din cynism?
skratt jag hörde var alltid riktade åt mig, innan någonting väste att varför skulle de ens lägga tid på att skratta åt dig? jag kan inte räkna antalet gånger tanken om jag bara vore någon annan än jag så hade allting varit bra har upprepats i mitt huvud. om jag bara vore som de där andra.
jag tänkte aldrig lite längre. jag undrade aldrig om de verkligen finns. de där som alltid skrattar och aldrig går sönder. om det verkligen fanns någon vars spegelbild alltid var glad. om det verkligen fanns någon som hade hela livet glasklart utmålat. jag undrade aldrig.
 
jag tvivlar på att de finns, de där jag ville vara. och om de finns så vill jag inte bli som dem.
 
jag vill bara vara som mig.
 
och det är okej att känna.
det är okej att vara trasig ibland.
och det är okej att skratta
det är okej att bara behöva börja om.
 
och det är okej att bara vara jag.

venedig.


sista dagen i budapest.

vi spenderade vår sista heldag i budapest med att bada i ett sånt thermal bath som de har en massa av där- 38 grader i vattnet, nollgradigt i luften. det var rätt härligt. de hade en pool inomhus också som var 20 grader varm, alltså ungefär så varmt vattnet är när en anser att det är tillräckligt varmt för att bada på sommaren hemma i sverige. huvaligen vad kall den 20-graderspoolen kändes.
sen lyxade vi till det lite med 3-rättersmiddag. förrätt: toast och coleslaw.
huvudrätt: nån mango-kyckling-gryta med ris. gott. riven färsk ingefära på, inte helt fel.
efterrätt: en rätt så himmelsk brownie.
 
fast vänta nu, sa jag "lyxa till"? hela kalaset kostade ju bara 35 svenska kronor.
när vi gick ut från restaurangen hade det börjat snöa så mycket att det lagt sig. kan tillägga att om det finns en väsentlig skillnad mellan en svensk och en texasbo så är det tonlägget i meningen "oh my god, it's snowing". texasbor blir nämligen fantastiskt exalterade.

mera budapest!

där var jag.
budapest by night
så kan ni ju ignorera den fula papperskorgen jag nyss såg var med på bild.
på väg ut.
en till ruinpub, instant hette den! de hade flygande kaniner i taket.
och en människo-uggla med mustasch och tophat på väggen.
kanineer.
ett annat ställe som hette most! där man kunde köpa whiskey för sisådär 25 svenska kronor.
skål, säger adriana (ja, på svenska faktiskt. har lärt henne det)
och godnatt!

budapest.

den här veckan har vi påsklov, och i och med att jag mest hänger med amerikaner här så betydde det att om jag inte följde med dem på deras upptäck-exotiska-europa-färd så hade jag fått stanna hemma relativt ensam i mitt rum. så jag följde med, delvis. i budapest hade de påskmarknad (titta vad fina lamporna är förresten. såna borde man kunna göra själv, va?)
budapest var en fin stad.
som sagt.
hej. jag är nog inte så trött som jag ser ut.
söt bil tyckte vi. uppenbarligen en plastbil som alla körde under kommunist-tiden, sa vår guide.
mer marknad. 
trodde att det här bara var choklad först, sen läste jag att det var marsipan. blev lite ledsen, för choklad är rätt rejält mycket bättre än marsipan tycker jag. marsipan är ju knappt ens gott alls. kanske på tårta ibland, i lagom mängd. 
sen gick vi till en av ruinpubarna som budapest är ganska känt för. den här hette szimpla och är tydligen rankad tredje bästa pub i europa. eller om det var världen. vet inte vem som står för rankningen dock, men det var riktigt mysigt.
hej igen.
adriana, som var mitt resesällskap till budapest. julia och sinéad mötte vi upp i venedig senare. de är i rom nu, men jag var ju nyss där (och är lite rädd för att inte kunna gå samma gator och se samma saker utan att minnas för mycket) och så kommer min familj och hälsar på, så jag åkte inte dit.
det var saker skrivna överrallt i trappuppgångarna inne på szimpla (det var liksom en pub i ett lägenhetskomplex. man gick in i en hall som ledde till en innerträdgård med ett "tak" av stålnät, färgglada lampor och växter, och sen kunde man gå upp i trapporna till olika rum med andra barer eller teman. fint!)
de var ganska glada i vägskyltar också. och öl för mindre än 10 kronor. fint ska det va.

St Patricks Day

i söndags var det ju st patricks day, då var jag i dublin och var otroligt diskret klädd i grönt. diskret om man jämför med alla gröna hattar, diadem med dinglande klöver och gröna trikåer överallt. de här var ju lite värre till exempel:
blev inte så många bilder tagna dock. eller, jo, men bilder på överförfriskade irländare och dåliga vinklar på en parad är inte så himla skoj, så. här är en bro:

Villagers at Dolan's Warehouse

så sjukt bra konsert. fick ju till och med gåshud. fun fact: jag kom till spelstället aaaaaningen tidigt (nån timme sådär) och funderade på att gå och prata med de som satt bredvid mig, men kände mig för feg. tur var väl det, för hade tänkt inleda med att fråga om de också var här för att se bandet. de var bandet. eller, två femtedelar av det i alla fall. där får man för att man bara vet vem frontmannen är.
 
såhär lät det förresten! fantastiskt. 

resultatet av "nej men nu orkar jag inte plugga mera marknadsföring"


galway

i helgen åkte jag med några vänner till galway för att titta runt. vi hittade fina cupcakes! dyra dock, så inget inköp här.
bevis på att jag faktiskt har vänner här. julia, sinéad och adriana. amerikaner allihop.
hemtrevlig stad sådär.
skyltar i restaurangen vi åt på.
mer bildbevis på vänner. sinéad och adriana.
fiffig belysning.
såhär ser jag ut.
vi hittade en bar som hette king's head. det tyckte jag var kul för den finns ju på andra lång i göteborg också. aaaaaningen större här dock. sisådär fem gånger, kanske.
kusten.
på irland ser man svanar överallt.
detsamma gäller gatumusikanter!

Blarney Castle & Cobh Harbour

 

cliffs of moher

igår åkte jag på en utflykt till the burren och cliffs of moher (där man bl.a. spelat in vissa scener ut harry potter och halvblodsprinsen). osäker på om jag skulle vilja bo på twin peaks b&b dock.

& det är så grönt som man tänker sig, och då är det ju vinter.


there are things i need to tell you, they never come out the right way

det har uppstått en spricka på min kameraskärm. jag vet inte när, jag har den nästan aldrig med mig längre. jag har ingenting att fota. är dock otroligt tacksam för objektivet jag fick i födelsedagspresent och tänkte att jag skulle testa det lite snabbt. så det blev några dystra självporträtt (vilket knappt räknas som att testa kan man tycka). nåväl. det är kallt ute, det syns visst på mitt öra. hade nästan precis kommit in genom dörren.
 
annars borde ni lyssna på the villagers och the lumineers.

Igår såg jag Jonathan Johansson på Storan.m

det var väldigt fint. och äntligen äntligen fick jag höra honom sjunga running up that hill igen. han spelade den någon gång när jag såg honom 2010 (?) i jönköping och varje gång jag sett honom sedan dess har jag velat höra den igen. så bra. 

mera halloween

 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0