två fina filmer.
1. a single man.
a single man hade stått orörd i min filmhylla alldeles för länge, så jag bestämde mig slutligen för att se på den. colin firth spelar en karaktär vars pojkvän har dött, och filmen visar hur han försöker fortsätta leva efter det. fina skådespelarinsatser, fina kläder och herrejösses så snyggt filmat. spoiler alert: det är inte en så glad film. men den är fin.
2. en oväntad vänskap / intouchables
nästan direkt när jag kom hem från irlandsäventyr frågade mamma om jag hade sett en oväntad vänskap. nej, sa jag. då tittar vi på den genast, svarade hon. och åh, vad fin den filmen är. driss söker jobb hos phillipe, som är förlamad från halsen neråt, bara för att få ut pengar från socialen. han får jobbet som phillipes personliga assistent. går inte riktigt att förklara, men den är helt underbar (vilket visserligen gäller de flesta franska filmer jag sett). fotot, ljuset. allting. och så får man ont i smilbanden. den måste ni se om ni inte redan har gjort det.
helgäventyr.
i helgen tog jag och min familj e4an upp mot gävle för att fira att min mormor fyller åttiofem.
jag hade bakat en tårta bestående av chokladbotten, med citronkräm och vit chokladgrädde i.
och så var jag glad över att träffa släkten som jag inte träffat på över ett år! (och nu är det nästan så att jag inte ens själv tror på att de där lockarna inte är fabricerade)
så här har vi kalas i vår släkt.
och det går åt också. men så var vi ju uppemot tjugofem stycken (min tårta var populär!)
skamlös självporträttering.
vi stannade en liten stund i uppsala på vägen ner igen. så vi fick tid för en kaffe och en glass och att sitta vid kanalen litegrann, han och jag.
fin stad, det där uppsala, märkte jag.
konversationer.
"vad sägs om att ta en kaffe nån dag?"
"ja, visst."
det gäller ju att våga ibland. och ibland leder det ju till att kaffet blir till stadspromenader, säldammar, mer kaffe och sen öl och så har det gått tolv timmar.
-
"det här är kanske en dum idé." säger jag.
"kanske." svarar han.
"du ska ju flytta snart." säger jag.
och sen kysser han mig.
-
"vad är det?" undrar jag.
"vadå?" undrar han.
"du tittar på mig och ler" svarar jag.
"du får nog vänja dig" svarar han.
-
"jag tycker om dig."
"jag tycker om dig med."
-
och helt plötsligt är det ett antal veckor senare och vart tiden tog vägen vet jag inte. hur som helst är mina fingrar sammanflätade med hans och någon av oss trycker till så hårt att det nästan gör ont. kanske är det jag. kanske är det båda. hur som helst känns det långt mellan uppsala och göteborg.
"hejdå." säger han.
"hejdå." säger jag.
så länge, i alla fall.
way out west 2013
nu förra veckan så var jag på way out west! mycket trevligt. här sitter vi i linnétältet och väntar på beach house.
innan det hade vi visserligen sett johnossi och daniel adams-ray.
fredagkvällen var på pustervik med swim deep och unknown mortal orchestra. ljudet sög dock rätt mycket.
ölområdet lördag kväll.
jag stack vidare till rondo för att se el perro del mar
och sen villagers. rätt fint, trots brist på mellansnack som inte var "thank you" och "cheers". finare när jag såg honom på irland.
över huvud taget en fin festival tycker jag ändå. trots regn.
roliga saker:
1. två tjejer uttalade "azalea" som "aza-leee". det fnissade vi lite åt.
2. när jag satt och väntade på villagers så började en herre prata med mig och undrade om conor fortfarande hade skägg och ifall jag lyssnade mest på bright eyes eller villagers. jag blir lite förvirrad men påpekar sekunden senare att det inte är samma conor. det här är o'brien, inte oberst. herrns ögon vidgas och han säger emot mig och att han kan slå vad om att det visst är oberst. nej, säger jag, och visar honom way out wests egen information om villagers. o'brien. jag kan mina conors. han säger uppgivet att det var ju enda anledningen till att de gick från pustervik. han hade dock (lyckligtvis) lyssnat på villagers och kunde låtarna. hur han inte hörde att det inte var conor oberst är jag fortfarande förvirrad över.
3. under kendrick lamars spelning så stod danny precis bakom oss. inte direkt det som var roligt, men att se alla tjejer som upptäckte honom, fnissade och pekade var definitivt underhållande.
dumma saker:
1. första dagen gick jag omkring i sandaler och var väldigt rädd över att bli trampad på tårna under konserter, något jag mot alla odds lyckas undvika. efter dagens sista spelning, när vi ska gå därifrån, lyckas jag däremot halvt sparka in min stackars stortå på baksidan av hannas sko. knak, sa det. aj, sa jag.
2. ÅKA SPÅRVAGN UNDER WAY OUT WEST.
3. sista dagen, när jag hoppar på en spårvagn för att åka till en klubbspelning så ska jag ta tag i en stång för att hålla fast mig. i och med att jag har både bra balans och koordinationsförmåga så missar jag och sätter tummen rätt på stången så jag smäller till min nagel. knak, sa det. aj, sa jag.
4.
könsnormer.
fina saker:
1. att det fanns någon som jag kunde låna en regnjacka av när vädret blev som värst, för att han stod ju ändå under tak.
2. räknas håkan? håkan räknas.
3. att när jag och hanna satt utanför vip-området så gick kristoffer triumf förbi, och vinkade! kan berott på att hanna stirrade lite på honom. kanske.
4. hans leende.
