det var två bröllop den dagen och den ena bruden hade för höga skor
(och om ni någon gång åker till prag och går över karlsbron från gamla-torget-och-astrologiska-klock-hållet så sväng in första till vänster efter bron, fortsätt på den vägen tills ni kommer till ett litet torg med en staty på och väng huvudet åt höger, för där ligger resturangen konírna och där har dom jättegod mat. så ät där.)
att gå på marknad och gränder i prag och att ta kort på förälskade par
längsmed floden elbe / för ungefär precis en vecka sen såg det ut såhär när jag kollade ut ur tågfönstret
hemma från loney dear-konsert, en resa till prag och en period av jag-vet-inte-vad-men-jag-vill-inte-prata-om-det
earlier unpublished / det här inlägget har ingen mening men det har inte livet heller så det är inget jag reflekterar över så värst mycket
en kyrkogård, en klasskompis som stjäl pussar under lektionstid, en kompis hund, en del av mitt rum, en maträtt, ett snöigt göteborg och en dimmig tagen-genom-köksfönstret-bild. snön är ju borta och man kan ju nästan gå ut i shorts nuförtiden. för tre veckor sen snöade det. jag ignorerar skoluppgifter trots att jag vet att jag måste satsa, måste få mvg annars är jag inte tillräckligt bra, snäser av mina vänner med sarkastiska kommentarer som jag ändå inte är säker på att dom förstår, går hem från skolan i förtid för att den där läxan hade jag ju faktiskt inte gjort, men vem bryr sig. visst kan en flaska vin hjälpa till en fredagkväll men vad gör man dagen efter? bilderna är svartvita och det är livet med. jag är någonstans i skuggan så enligt omvärlden är jag bitter och onödigt tjurig. låt gå för det då. jag tycker att du är onödigt glad, men det är ju bara jag. och "så kan man ju inte säga, man kan väl för i hela friden inte vara för glad!" hey, det var inte jag som började, du sa till mig att ändra på mig så jag sa bara samma sak tillbaka. touchy subject, 'scuse me. jag gillar inte dina normer, jag gillar inte några normer (och man kan visst vara för glad). le och var glad ty det kunde vara värre, men när man inte orkar le mer? "du borde visa dina fotografier någonstans, du är ju duktig". jo tjena. jag hamnar i papperskorgen, jag gör alltid det, jag är den man kan slänga iväg. Å andra sidan är projektarbetet snart klart, men det är bara ännu en sak där man måste prestera. som om det skulle ha någon större mening i framtiden & jag kommer ångra om jag publicerar det här & vad sägs om en paus?
tråkiga söndagar oh how i hate you / borde plugga jättemycket men nej jag ritar istället
they say they respect me, which means their judgement is crazy
min klocka har stannat så jag antar att det betyder att tiden står stilla. fast jag är fortfarande bundis med morrissey, så jag tänker att det är ganska okej. jag menar, jag tycker inte att en evighet med tonerna till bra musik låter inte så fel ändå. faktiskt.
hej jag heter elin och jag är en dysfunktionell misantrop.
& så blev jag helt insnöad på dystopier. jag läser 1984 och brave new world, ser på filmer som v för vendetta och never let me go. och jag tänker, att i all melankoli så har de någon. winston får ha sin julia (åtminstone för ett ögonblick), evie faller för v och tommy och kathy får även de en stund tillsammans. de har någon. även om de vet att framtiden kanske inte är för dem - så har de någon att dela den med.
(- vem är du? sak samma, det kommer inte att spela någon roll)
jag kanske lever i min egen dystopi, en jag själv skapat, en som jag är ensam i.
det blir en placeboeffekt - jag tror att jag är ensam, så jag är ensam.
tick tack tick tack
är det nån där?
tommy och kathy fick ju ha varandra. winston och julia likaså. evie och v.
även i all melankoli så hade de i alla fall någon. de delade allt med någon.
(jag förtränger den andra gemensamma nämnaren - de blev av med varandra.)
själv sitter jag med en sovande katt i knäet. jag är törstig, men jag vill inte väcka och flytta på katten. det är ju den enda närhet jag får.
sveriges svar på seattle
an education.
när man är hemma och är sjuk så kollar man på film. det är helt enkelt så. igår såg jag v dör vendetta, idag an education. och jösses. 60-talets england, accenter, fina klänningar, carey mulligan och gamla stenhus. ja. precis. se den, om ni inte gjort det.
(jag är medveten om att jag screencapat typ hela filmen (och att det blivit en del film på sistone) men alltså. så fin.)
