instagram på senaste tiden.
känns som om jag har blivit sjukt inaktiv på instagram på senaste tiden. såhär ser det iallafall ut när man flyger över massa berg.
och såhär ser det ut när en luftballong flyger förbi ett fönster i frölunda
såhär ser det man äter innan man ska på en spelning ut.
såhär ser jag ut.
det är är ju helt uppenbart sushi.
och det här är ida! hon är i göteborg sista gången nu innan hon ska åka till australien i fyra månader.
och nu hälsar vi glatt på dagens i-landsproblem.
alltså conor, jag älskar dig och allt sånt där, men är du tvungen att spela i stockholm precis när jag åker till irland på utbytestermin?
(bild från bright eyes spelning på debaser 16 februari 2011)
Ursäkta, jag har nog kommit fel.
igår hade vi en fest för de nya studenterna på programmet jag går (vi får inte säga nollor för "det klingar negativt") med temat "ursäkta, jag har nog kommit fel". själv skulle jag till woodstock efter att ha panikhandlat in något på myrornas och tänkt "öh, jag kan nog ha ett skärp runt huvudet" två timmar innan festfixet skulle börja.
i lokalen finns det massa olika referenser på väggarna, t.ex. liftarens guide till galaxen...
...och harry potter.
doktor johan råkade åka en hållplats för långt när han egentligen skulle av vid sahlgrenska. anton blev visst sparkad så hårt under jujutsun att han hamnade här istället. och anders trodde att han skulle på charterresa.
pizza och chips. är det fest så är det.
här är exempelvis en borttappad brud, en fransyska och en austronaut.
olle missade revolutionen.
väldigt groovy. kul tema men så himla svårt att hitta på något att ha på sig!
eld i dig.
och det handlar om explosioner och borttappade andetag.
(och på måndag är det fest med temat "ursäkta, jag har nog kommit fel". med andra ord ska man ha på sig något som absolut inte passar på fest. är det någon som har förslag?)
sista delen av rom. vatikanstaten.
varsågoda för de jätteturistiga fotona på mig. men ändå. vi hittade ju narnia.
rom, del 3
att promenera i apelsinträdgårdar, att gestikulera till en gammal italiensk kypare att nej, vi vill bara ha en glass men gärna två skedar tack, att vandra längs med floden tiber och att äta på en restaurang som serverar mycket underliga rätter. det är fint.
jag flyger inte högt men svävar ibland, lätt som en fjäder när du håller min hand.
bredvid dig hör jag hur du andas.
du somnar nog snart. andetagen blir djupare.
själv är jag i ett tillstånd mellan klarvaken och utslocknad.
din axel är varm och din nacke är mjuk.
jag tänker att jag borde säga det nu, det där jag gått och tänkt på så länge.
det där jag nästan alltid tänker på.
men paranoian.
varför är det alltid det fina som är svårast att säga?
orden försvinner i samma stund som jag öppnar mina läppar.
de flyr från mig, rymmer från mig.
säg det inte
säg det inte
säg det inte
inte nu.
inte än.
du öppnar ena ögat och sneglar på mig, drar mig närmare intill.
du mumlar "vad tänker du på?"
jag skakar på huvudet, "ingenting särskilt."
jag säger det inte.
inte nu.
inte än.
(rubrikreferens: den här. den måste ni lyssna på.)
rom, del 2
värsta turistdagen. svängde förbi peterskyrkan och möttes av en kilometerlång kö rakt i solen som stekte på i trettioåtta grader. nej, tänkte vi, hit åker vi tidigare någon annan dag, och så gick vi på marknader vid castel st angelo istället. det var där den fina bron var också. och så vandrade vi vidare till pantheon och fontana di trevi innan vi pausade inne på hotellet ett tag för att sedan gå till en restaurang där vinet var allför dyrt och dricksen obligatorisk. men vi slapp iallafall den där pastan.
rom, del 1
nu är jag hemma i sverige igen. det har jag visserligen varit sen i måndags, men ändå. i rom bodde vi i ett litet bed&breakfast som låg i ett lägenhetskomplex. det kändes lite mystiskt då det knappt var utmarkerat att det ens låg där, men två trappor upp i en ombyggd lägenhet låg det och det fungerade alldeles utmärkt. vi kom dit runt sex på kvällen och gick efter det och utforskade området litegrann. hittade en restaurang som inte hade någon engelsk meny och som var den bästa restaurangen under hela resan. pasta med musslor och pesto. hursomhaver är bilderna ovan från den första hela dagen som bjöd på colosseum och forum romanum. och så en bild på honom, så ni nästan kan se hur han ser ut och de där fina käkbenen som han har.
min helg.
note: vi tyckte vi var duktiga som hittat den där svampen. sen dyker de andra upp med en helt full korg.
när ens föräldrar har varit borta halva sommaren så måste man ju bjuda på fika när de kommer hem.
a promising flee.
jag är rätt oinspirerad nuförtiden. jag cyklar till och från jobbet, kommer hem, utsliten, äter rostad macka med avocado med ett glas o'boy och går och lägger mig. jag har räknat till tre rådjur på två dagar. en ekorre. jag vet inte vad jag ska blogga om. jag fotodokumenterar sällan och när jag skriver så skriver jag bara för att, vilket verkar märkas när man ser till responsen jag får, eller snarare bristen på den. jag lägger böcker på hög - sofies värld, igelkottens elegans, niceville - men jag läser knappt. jag lägger filmer på hög - a single man, drive, extremely loud and incredibly close - men jag tittar inte på dem. jag ritar bilder i huvudet men de kommer inte ut på papper. jag slösar bort min sommar på precis det sätt som jag inte skulle. skärpning, elin.
därifrån han kommer.
i fell in love at the seaside
nu har jag fått tag på min riktiga kamera. för några veckor sedan så spenderade jag en helg i en stuga i grebbestad. det var väldigt trevligt, och rätt fint. fast jag tror att jag mer är en sjötjej än en havstjej. jag heter ju faktiskt sjöstrand i efternamn, det hade väl varit lite konstigt annars.
picknickfestival
de där två i bakgrunden var inte alls så ledsna som de ser ut!
bästa hanna och hennes johan
har jag sagt att jag har världens finaste harry potter-kakburk?
pussas kan man göra tycker lovis och max.
för då blir man glad.
folk!
vi såg typ inga band dock. jag hade dessutom bara hört isak strand innan, men han är ju visserligen rätt bra!
så här såg det ut för ett par veckor sedan.
världens sötaste kattungar. det fanns en till, helgrå och fluffig. den gillade mig, den kröp in i min skjorta och somnade. urgullig.
bildboom: i helgen var jag i vår stuga utanför gävle och det såg ut lite såhär.
på natten blir det hemska mycket värre än det är.
jag är för självkritisk, säger jag.
förstår du hur ironiskt det där uttalandet var, blir tillbakakommentaren.
ja.
för självkritisk.
det var väl därför jag helt plötsligt kände behovet av att vara någon helt annanstans än där jag var, trots att jag var på det bästa stället jag numera vet. det är väl därför jag känner att jag inte förtjänar det här, det fina. du menar på att jag inte behöver oroa mig, att jag måste släppa den där kontrollen jag försöker upphålla. du undrar varför jag gömmer mig. jag kan inte förklara. jag kan överhuvudtaget inte prata. jag bara är där och försöker hindra mig själv från att börja skaka.
andas då. andas då. andas då.
jag ber om ursäkt så många gånger att jag vill be om ursäkt för alla gånger jag yttrat ordet förlåt. du säger ingenting, du bara håller om mig och andas i min nacke. jag gör en ansats att resa mig, att fly, men du håller bara hårdare. du upprepar att jag inte behöver gömma mig. jag är som ett isberg, menar du. jag visar bara delar. men jag behöver inte gömma mig. inte för dig.
jag glömmer bort att andas igen och när jag slutligen märker det känns de djupa andetagen så otroligt befriande, men jag slutar inte att klandra mig själv. jag tänker att jag är en idiot som är såhär. jag tänker att du borde ha någon bättre och finare. någon som duger. någon som är det som jag inte är. jag tänker att jag är en idiot och jag kan inte hjälpa att jag gör det. det kommer automatiskt. jag har ju aldrig dugit för någonting i hela mitt liv. jag har aldrig varit bra nog. varför skulle jag vara bra nog för en annan människa?
andas då.
eller gör inte det, det låter så konstigt, med de där andetagen.
jag är för självkritisk.
the whole world is right while snuggled in your bed.
på senaste tiden har jag haft ganska fullt upp med att träffa en person samt att plugga på om allmän opinion. men emellan det har jag hunnit rita och second handla några par skor. fastnat totalt på tradera och budat på grejer jag egentligen inte haft råd med eller behövt. samt sett jättetrött ut. och lyssnat på kent och bright eyes. men det sistnämnda gör jag visserligen alltid ändå.
hemtrakter och svanar.
det är ändå ganska fascinerande hur länge den där metallringen har legat runt det där trädet. det är också ganska fascinerande att man vet precis vart just det där trädet är. hur många steg man ska ta från stigen. hur det alltid har varit där.
psst. jag köpte precis biljetter till kents spelning på trädgårn den 30 maj. ses vi där?
