och jag kan verkligen inte komma på en passande rubrik och jag fördtår om det här verkar osammanhängande.

början av sommaren känns som en evighet sen och allt som hände då finns bara kvar som minnen att titta tillbaka på och undra hur man tänkte, trots att jag vet precis hur det var. jag ville bara framkalla någon form av känsla, tvinga mig till att inte längre vara likgiltig.

känn nånting.

men det är ju så jag gör, jag projicerar fram det som man borde känna, sånt som andra verkar känna, och applicerar det på första bästa. på en lugg som faller ner i ögonen på samma sätt som hans gör, på en pojke på en krog som man pratar lite med men aldrig kommer prata med igen. bara för att se om man fortfarande är kapabel till att känna.

känn nånting.

mitten av sommaren är en disig dimma, ett oavslutat fall, en vit fläck på kartan. som jag inget hellre ville än utforska, men det var en vit fläck omringad av förbjuden mark. återigen trodde jag att jag kunde känna nånting, men tydligen var det inget värre än att lite rom kunde råda bot på det.

känn nånting.

slutet av sommaren är däremot en sekvens som finns så glasklart i mitt minne, han var där med meningar som "du är väldigt fin ikväll" och " du kan få sova hos mig inatt". meningar som tidigare skulle fått hela min omgivning att snurra och som fortfarande gör mig lite yr, för han viskar ju så nära mitt öra. men jag vet att alla hans meningar och så kallade komplimanger är falskt och bedrägeri, men det struntar jag i för hans kindben, käkben och hans ögon är framför mig igen. och för första gången på väldigt länge är min önskan motsatsen till vad den brukar vara.

känn ingenting.

de röda och gula löven som faller från träden nuförtiden skvallrar om att det är höst och det är höst i en ny stad, nya människor, relationer, nya saker att utforska. det är en höst bland spårvagnar och ständig vind från kusten. det är så många nya känslor som det är man ska känna, men jag verkar inte kunna känna någonting om det inte handlar om honom. spårvagnarna fortsätter att gå, dagarna överlappar varandra och disken travar sig på hög men jag känner ingenting när tiden går och min egen likgiltighet gör mig illamående. igen.

känn nånting.

Kommentarer
hej säger Sara

du är så väldigt duktig på att skriva, sluta aldrig.

2011-09-12 @ 17:06:23
URL: http://faeria.blogg.se/
hej säger aletta

och jag vet att du inte tycker om det. men som vanligt känner man igen sig något så kolossalt.

2011-09-12 @ 20:02:59
URL: http://somewhereinsidethisheart.tumblr.com
hej säger Jenny

Jag fick gåshud på min gåshud nästan, du skriver så träffsäkert. Känner igen mig så det värker.

2011-09-12 @ 21:58:10
hej säger Candy

Himlans vad duktig du är på att skriva!

2011-09-13 @ 14:41:20
URL: http://www.eye-candy.se
hej säger Ida

älskar dina ord.

2011-09-13 @ 22:30:30
URL: http://florstunn.blogg.se/

det är inte så svårt:

namn tack
bli inte bortglömd

mejl

blogg?

text

Trackback
RSS 2.0