eskapism

jag ligger vaken till klockan fyra i rummet vi delade.
 
tick tack, tick tack.
 
inte för att det egentligen finns någon tickande klocka i rummet. vilket visserligen bara gör att det känns som att tiden står helt stilla.
 
dock är jag ju så plågsamt påmind om att den inte gör det.
det blir väl så, när man bara flyr. först från en stad till en annan, sen från ett land till ett annat. när tankarna som slår och hamrar mot pannbenet bara är "jag måste härifrån". och även om upplevelserna härifrån har varit fantastiska och personlighetsstärkande och allt annat sånt där klichéartat så kvarstår det faktum att jag måste ju tillbaka. och jag är ju tillbaka. och klockan har tickat.
 
tick, tack.
 
fyra månader i ett annat land var fyra månader i sverige också, hur mycket det än kändes som att när en åker härifrån så sätts bara allting på paus. saker förändras och jag med dem. och klockan fortsätter envist och enerverande att ticka framåt när allt jag egentligen vill dra tillbaka visarna litegrann. ändra på saker.  trycka ctrl-z och göra om, skriva om, säga om. men det går ju inte. och inte är det någon idé och inte kan en upprepa historian heller.
"why of course you can" säger gatsby, och se hur det gick för honom.
 
tick, tack.
 
tiden står inte stilla. och den gör sig plågsamt påmind om det.
 

Kommentarer
hej säger aletta

jag är otroligt avundsjuk på hur "fint"(det är ju lite ledsamt egentligen, men fint) du kan uttrycka dig med ord.

2013-06-13 @ 20:56:28

det är inte så svårt:

namn tack
bli inte bortglömd

mejl

blogg?

text

Trackback
RSS 2.0