en midsommarnattsdröm

trots att dina ögon inte alls innehar samma effekt över mig längre är det något som gör att våra blickar håller sig kvar. såna där vrid-på-huvudet-men-håll-ögonkontakten-så-länge-det-går-blickar. och det är inte längre någon som tar tag om mina inälvor och vrider till när ditt knä råkar nudda vid mitt. snarare så så byts all vävnad ut mot stål och det som förut skulle blivit gåshud blir en rustning. egentligen är det ju absolut ingenting. det finns ju egentligen absolut ingenting och om det någonsin fanns någonting så var det längesen nu. 
 
men det är ju någonting.
 
ett par händer som famlar tag i varandra i bara någon sekund och två par fötter som vandrar bakom en husknut. en promillehalt som är för hög. för egentligen är det ju ingenting och det vet jag om. det vet både jag och du om. att känslorna som fanns, om de fanns, inte längre finns. det var ju år sen vi var små. det var ju år sen det var då.
 
nu är det ingenting.
 
en ömsesidig utnyttjning av den andre utan konsekvenser. ett någonting-ingenting bara för att det går. för att ingen av oss nog bryr sig så mycket längre. det finns ju ingenting där. fjärilarna håller sig till midsommarblomstern och borta från min mage. de elektriska stötarna håller sig till åskan som mullrar på kilometeravstånd och borta från vår hud. 
 
egentligen precis ingenting.
 
kanske är det bara två desperata och ensamma själar som letar, famlar, graspar efter bara någonting. det någonting som inte finns och aldrig heller kommer att finnas. men min midsommarkrans är fin och du passar bra i fluga.
 
det får väl vara någonting som duger för en stund.

Kommentarer

det är inte så svårt:

namn tack
bli inte bortglömd

mejl

blogg?

text

Trackback
RSS 2.0