men vem ska trösta knyttet med att säga ungefär, på natten blir det hemska mycket värre än det är
jag vet ju inte hur man hanterar det här.
jag har ju själv alltid varit den som tittat, men bara i smyg. nu finns det ett ögonpar som betraktar mig på ett sätt som gör mig alldeles knäsvag och ett par händer som tar tag i mina och fingrar som flätas samman.
jag vet ju inte hur man hanterar det här.
under så kort tid har det hänt så mycket. jag vågar nästan inte skriva om det. det finns för många om och men. tänk om den där känslan försvinner och alla fjärilar dör. tänk om jag blir den som tycker om mer. tänk om det inte räcker att man är så glad att man studsar upp för tre trappor och tänk så förstör jag allt.
jag har ju glömt hur man gör sånt här.
jag kommer göra fel.
precis så.
men åhhhh! ska antagligen inte dit längre. först kunde inte de jag skulle dit med, men jag tänkte att jag hittar nog någon. men så skulle min mamma ha kalas den dagen. vet dock inte när osv. kanske kan hänga med dig om jag får för mig att åka! wihi.
"åh, himla tankar och satans känslor" skrev en vän i ett sms till mig, natten till idag. kanske kan man tänka att allt är relativt och så även vad "fel" och "rätt" är. att det som överanalyseras fel kan vara minst lika neutralt som det som analyseras som "rätt".
men äh, vad vet jag.
jag fick en utmaning i gåva från en internetperson, och fick i uppdrag att skicka denna vidare. så, till dig och om inte annat bara som ett tacksamhetstecken för all inspiration:
http://mikroorganism.blogspot.se/2012/04/elva.html
kram, och
