du och jag borde rymma härifrån

den här staden kväver mig och jag måste få andas igen. jag måste ut, jag måste härifrån. tillbaka till paris gator, eiffeltornet och vinglas på uteserveringar. ut på landet, lukten av hö och nyklippt gräs, där man kan betrakta världen från en hästrygg. till en festival, dansandes (som om ingen ser mig) till det där bandet jag tycker så mycket om och kan sjunga med i varenda låttext. jag måste någonstans, jag vet inte var men jag kan inte vara kvar, jag kan inte andas och jag behöver luft i mina lungor igen.

samma här.

känns skönt att göteborg bara ligger en timma bort. en fin verklighetsflykt.

känns verkligen som att göteborg löser alla problem. eller, problemen lämnas utanför stadens gränser åtminstone.

eller, eh ja. jag rör bara ihop det.

känner precis samma.

jag vet inte riktigt vatrt jag ska vända mig.

göteborg är så himlahimla bra, men ibland känns det inte som att tre timmar bort räcker. paris och london verkar som det enda som skulle kunna bota denna känsla av instängdhet. och längtan

åh! verkligen asfint. och hm ja egentligen känns allt väldigt bra men det är inte utan att jag längtar tillbaka till sommarlov med festival, fina vänner och bara sån där allmän frihet som är så jävla bäst (det kommer jag säkert alltid längta efter)

men igen: sjukt fin bild!

Uppsala är det ställe jag brukar "rymma till" när jag får den där känslan. det är inte direkt en storstad, men av någon anledning tycker jag att luften är mycket friskare där och allting blir bara... bra för en stund.

får jag följa med dig, om du rymmer?

(och jag förstår inte vad alla har emot min saft? mjölk är enligt mig, det äckligaste man kan dricka (haha)...)

älskar bilden.