tick,

tack.

tick,

tack.

och det lät för länge, alldeles för länge. det var fel, det var inte såhär det skulle bli, det var inte det här jag ville ha. så jag försöker vrida mig ut, och jag misslyckas. igen. och igen. jag har fastnat i något som jag inte ens vet hur jag hamnade i. jag ser dig på avstånd och jag vet att jag måste lära mig att nöja mig med det. att något annat inte är en bra idé. så jag försöker dölja det hela, jag pratar om något annat, någon annan, fast det enda jag kan tänka på är ditt hår är nästan perfekt och du har så fina ögon och om jag bara vore lite modigare. det har börjat trassla till sig och jag tror inte att jag kan rätta till det. det var inte såhär det skulle bli, det var inte det här jag ville ha. det var dig jag ville ha.

det är ju dig jag vill ha.