"vad sägs om att ta en kaffe nån dag?"

"ja, visst."

det gäller ju att våga ibland. och ibland leder det ju till att kaffet blir till stadspromenader, säldammar, mer kaffe och sen öl och så har det gått tolv timmar.

 

-

 

"det här är kanske en dum idé." säger jag.

"kanske." svarar han.

"du ska ju flytta snart." säger jag.

och sen kysser han mig.

 

-

 

"vad är det?" undrar jag.

"vadå?" undrar han.

"du tittar på mig och ler" svarar jag.

"du får nog vänja dig" svarar han.

 

-

 

"jag tycker om dig."

"jag tycker om dig med."

 

- 

 

och helt plötsligt är det ett antal veckor senare och vart tiden tog vägen vet jag inte. hur som helst är mina fingrar sammanflätade med hans och någon av oss trycker till så hårt att det nästan gör ont. kanske är det jag. kanske är det båda. hur som helst känns det långt mellan uppsala och göteborg.

"hejdå." säger han.

"hejdå." säger jag.

så länge, i alla fall.