det finns inga stjärnor här. omgivningen är för ljus för att natthimlen ska synas på det sätt som jag är van vid, hemma från tätorten ute i nästan ingenstans. jag saknar dem, stjärnorna. det finns inte den minsta chans att kunna urskilja lilla karlavagnen på nätter i göteborg. här man kan inte ligga bredvid någon på en främlings tomt och försöka låta bli att skratta till när denne någon pekar ut fel stjärnbild. vinterluften är inte riktigt lika frisk och natten luktar liksom på ett annat sätt. det är inte samma sak att räkna sekunder här som det var där. tiden gick långsammare förr.

en.
jag andas ut vita iskristaller
två.
du vänder ditt huvud mot mig och ler
tre.
jag kan plötsligt inte andas mer
fyra.
och våra fingrar flätas samman

jag saknar dem, stjärnorna.