det är ändå nåt särskilt med bilder. speciellt såna som man inte lagt ner särskilt mycket tid och tanke bakom, om jag får säga det själv. det är lite som minnesfragment, eller någonting. jag kan titta på bilderna och komma ihåg nästan exakt vad jag tänkte och gjorde då. till exempel innan man klätt sig fint innan ett bröllop, att jag råkade titta ut genom fönstret precis när himlen såg ut sådär, en spårvagnsresa efter en utekväll, väntan på en vän på centralstationen, att låta håret torka utan att sätta upp det först, pannkakor på egg & milk efter en lyckad redovisning, jonathan johansson och den här morgonen. det är fint.