närhet eller kärlek eller ett fiktivt par, det är samma sak
så fint skrivet så!
(varför är det när man mår som sämst man skriver som bäst)
åh känner precis så! seth cohen har satt för höga standards haha, hur ska man nånsin hitta en pöjk som han?? haha nä men jag förstår vad du menar. så sjukt mkt. och tack för din fiiiiina kommentar!!
men åh vad fint
åh så rätt och så fint skrivet.
Om alla de underbara pojkar, killar och män jag sett i alla tv-serier och filmer skulle vara riktiga och jag faktiskt hade träffat dem (eller i alla fall en av dem) skulle jag vara lyckligast i världen.
åh så fint. vad jag tycker om när du skriver såhär.
jag känner igen mig så mycket i det här. du är den enda som skriver precis som jag tänker. jag har aldrig varit tillsammans med en pojke. jag har varit förtjust i många, och några mindre bra (men fina) pojkar har varit förtjusta i mig (2 st: min kompis lillebror och hans kompis). men aldrig hittar jag någon, det känns så himla hemskt och jobbigt. och så säger alla att det händer, det kommer hända, vänta bara, sluta leta, det är då det händer, om man slutar leta och vänta. ja, nu ska jag ta och avrunda den här kommentaren. tänkte bara säga att jag tycker om din blogg väldigt mycket, väldigt väldigt mycket.
du skriver så fint så nästan inte är klokt.
åh, jag känner igen mig. typ som i grey's anatomy! man blir helt besatt
Håller med lovisa/polichinelle. Varför skriver man så jävla bra när man mår som sämst? Beroende på vilket sätt jag mår dåligt kan jag förvisso skriva riktigt uselt när jag mår dåligt (konstigt uppbyggda meningar, enformigt språk, stavfel, spontana särskrivningar), men gällande vissa saker blir det vackrare än någonting annat. precis som din text. otroligt vacker.
sv; ja, precis. men de var inte så små, de var bara två år yngre tror jag. och det var först min kompis lillebror som var hemskt förtjust i mig, han lät mig sova mot hans axel i bussen hem från skolan och tog reda på mitt mobilnummer och skickade sms utan att skriva vem det var ifrån. sen fick jag lova att inte berätta för min kompis hur han kände. hans kompis blev kär i mig under en liten festival i en by som jag bodde i då. han tog också reda på mitt mobilnummer och ringde och ringde och ringde och när jag till slut struntade i att svara ringde han med fem minuters mellanrum, och jag låg på golvet bredvid telefonen och var helt förstörd tills min mamma kom och svarade och sa "nej hon är inte här, hon är ute med sin POJKVÄN" (fast jag inte hade någon). då gav han upp.
nu gråter jag för jag känner igen mig så jävla mycket men åh, så fint. lyssnade på den här http://www.youtube.com/watch?v=Ofvi8FBilk4 samtidigt och jag tycker dom passar ihop på något sätt.
Så fint
alltså det här var så förbannat fint att jag inte vet vad jag ska säga.