för patetik är konst och konst är att förstå
Jag kommer ihåg en kväll, vi var inne på ditt rum.
”Jag har köpt ny parfym, lukta” sa du. Jag undrade vart du hade flaskan någonstans. Du skrattade, pekade på din egen hals.”Här.” Jag lutade mig fram, och jag luktade. På din hals, på din nya parfym. Du berättade vad den hette, vilken parfym det var.
Dagen efter hade jag gått in i en affär, sprejat den parfymen (din lukt) på ett sådant där provpapper de har och lagt det i jackfickan. Jag tog upp den då och då, bara för att inbilla mig att du var nära.
åh, känner igen mig. precis så har jag gjort jag vet inte hur många gånger, för att inte glömma hans lukt.
Åh vad fint!
Åh vad fint!
det här känns lite som "jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket" och det är bara en komplimang. så du vet. <3
sjukt fint
har ett sånt provpapper med en pojkes lukt i en låda, sånt är fint.
naah,
åh så fint alltså.