jag andas ut svart. jag kan inte förklara det på något bättre sätt än så. jag andas ut svart. med varje andetag kan jag nästan se hur luften som kommer ut från mina lungor bara är mörker. och med varje utandning så är det som om mitt hjärta bara är ett tomt hål. som dess funktion inte alls är att föra runt fem liter blod genom min kropp, utan något helt annat. jag vet inte vad. det är liksom svart, ett svart hål, där mitt hjärta borde vara. och precis så som svarta hål fungerar så dras allting annat in där också. ljus som kommer in där kommer inte ut igen. och det verkar bli större och större, för varje utandning. jag andas ut svart.