& så blev jag helt insnöad på dystopier. jag läser 1984 och brave new world, ser på filmer som v för vendetta och never let me go. och jag tänker, att i all melankoli så har de någon. winston får ha sin julia (åtminstone för ett ögonblick), evie faller för v och tommy och kathy får även de en stund tillsammans. de har någon. även om de vet att framtiden kanske inte är för dem - så har de någon att dela den med.

(- vem är du? sak samma, det kommer inte att spela någon roll)

jag kanske lever i min egen dystopi, en jag själv skapat, en som jag är ensam i.
det blir en placeboeffekt - jag tror att jag är ensam, så jag är ensam.

tick tack                       tick tack
            är det nån där?

tommy och kathy fick ju ha varandra. winston och julia likaså. evie och v.
även i all melankoli så hade de i alla fall någon. de delade allt med någon.
(jag förtränger den andra gemensamma nämnaren - de blev av med varandra.)

själv sitter jag med en sovande katt i knäet. jag är törstig, men jag vill inte väcka och flytta på katten. det är ju den enda närhet jag får.