går omkring och försöker vänja mig vid tanken på att ha utsläppt hår nån gång ibland och låta bli att låta det första jag gör på morgonen vara att sträcka sig efter närmsta tofs eller hårspänne (jag kräver förändring). det går inte så bra. hade håret utsläppt i kanske två timmar idag innan jag fick nog och letade upp hårklämman igen. jag tror att det är rekord.

& jag vet inte ens vad jag gör längre.

(jag jobbar mest på dagarna och eftermiddagar och hinner/orkar inte göra något vettigt att blogga om eller nåt vettigt att ta kort på. jag saknar festivaler och jag saknar sånt som inte borde yttras (som jag inte ens borde sakna, men det gör jag ändå, because that's how i roll. min hjärna verkar gilla när mitt hjärta är trasigt.))

det är alltid samma sak, alltid samma löskokta ägg till frukost, samma kaffe, det är alltid samma sak. jag vill ha förändring. & när ens föräldrar börjar leta på vinden, i källaren, efter saker som vi lagt undan och hittar en gammal ask med kylskåpspoesi sitter jag och knåpar för att bygga meningar av ett begränsat antal ord och jag tänker på honom. honom som jag ju inte vill ha, men som ständigt tar sig in i mina tankar, det är alltid samma sak. jag vill ju bara ha förändring.

alltså. hur fin var inte min klass? hur fin var inte gårdagen, allt från champangefrukost, fotografering, omkringstrosning på stan, vindrickande, den avslutande avslutningen med tillhörande mösspåtagning, klottrande i varandras nyligen nämnda mössor (du vet att jag älskar dig, vill du bära mina barn & sluta aldrig dricka vin som några exempel på de jag kan läsa på innertyget i min vita mössa), utspring med tillhörande dans, vän- och familjekramar, upp på flaket, genom stan, bli upplyft till "jag dansar aldrig nykter" (det här är ju din sång, elin!) för att det stämmer så bra, kindpussar, skrika med till håkans ramlar tills man blir hes, hem igen, fina vänner som åkt långt för att hälsa på, att kunna utöka sin muminmuggsamling med 5, förfest och studentfest och cirka tvåtusen människor i vita klänningar eller svarta kostymer som rör sig i en lokal, flera kindpussar, och det skulle ju va dans dans dans (vilket har resulterat i en mosad högra stortå), att få reda på pinsamma saker som man egentligen kunde se komma men galet! vad pinsamt det kändes i just det ögonblicket (och när jag tänker på det nu för det förklarar alla konstiga blickar för fredagar sen), att slutligen hitta och hoppa på sin 13 år gamle vän, vi som känt varandra sen förskolan, nu tar vi studenten, mer dans med mina bästa män och mer pussar och han är så jävla snygg till svettiga ryggar och dansbandsmusik och att få gratis cheeseburgare på mcdonalds och till att slutligen lägga sig i sin otroligt-sköna-måste-vara-gjord-av-moln-säng ungefär tjugotre timmar efter det att man stigit upp ur den? så galet fint.

jag vill bara ta studenten igen. och igen.