waste of paint

 

psst. det var några stycken som undrade var jag hade köpt skinnet till min iphone, det med snusmumriken på. jag köpte den på en hemsida som heter weskins, där man kan välja vilken bild man vill och få det hemskickat. smidigt värre.

psst 2. alla som gillar britter och brittisk humor borde titta på programmet QI. stephen fry är programledare och jag har nog aldrig skrattat så högt till ett tv-program i hela mitt liv.

och när markus krunegård sjunger om mänsklig värme snälla kom närmre så är det helt enkelt omöjligt för mig att inte tänka på alla de gånger du sa att kroppsvärme är den bästa värmen och drog mig närmare intill. som att ha en ursäkt för att få krama mig när du frös. jag vet inte hur många gånger jag darrade extra mycket alla vinternätter och mumlade, stirrandes på fötterna jag grävde ner i snö eller grus, att vad kallt det är, för att sedan kika åt ditt håll för att se om du kanske skulle kunna hålla om mig och du och din värme skulle komma lite närmre.

 

det här "skinnet" köpte jag till min iphone häromdagen, visst är det fint? något annat som är fint är att man kan köpa jordgubbar. helt sjukt gott. jag börjar sommaren i förtid och tycker att det är helt okej.

1. frukost. 2. min nya klänning, egentligen en storlek för stor, men jag kunde inte låta bli att köpa den. allt med fåglar på måste jag äga. 3. jag råkade impulsköpa en tv också. eller, jag hade faktiskt tänkt köpa en så. här har ni min dvd-samling också, även om den inte syns så bra. är det bara jag som tycker att det är jättejobbigt att få någon vettig ordning på sina filmer? skåpet som tv:n står på köptes för övrigt på erikshjälpen för 80 kronor, sjukt värt. (det är luckor under dvd-hyllan) 4. min musikvägg över sängen.

jag vet inte hur du gör det men det vet uppenbarligen du, för du gör precis rätt. du vet precis hur du ska göra för att få mig och dina läppar är om möjligt ännu mjukare än vad jag kom ihåg. hjärtat bankar hårdare medan hjärnan menar att du elin, du borde nog rationalisera det här. tänk för en gångs skull. hjärtat bankar högre än vad hjärnan tänker. hjärtat överröstar hjärnan samtidigt som du lägger din arm runt mig och drar mig tätare intill.

 

du-dunk, du-dunk.

 

ja, det är du som kommer få ont, skyll inte på mig sen.

 

du-dunk, du-dunk.

 

det luktar du när jag vaknar dagen efter, trots att du inte är där. du är som fastetsad på mitt hud. det luktar maskulint. hjärtat har tystnat nu och det är bara hjärnan som hörs. klandrande. hade min hjärna varit en person hade det varit en person med medlidande blick och ett skakande huvud på sned. jag skakar undan den bilden med en axelryckning. jag drar täcket upp till hakan och vänder mig mot väggen. det är omöjligt att inte le, trots att det är det sista jag borde göra, men du har ju så mjuka läppar.

 

 

farmor var och hälsade på och hade med sig ett gammalt familjealbum från 30-talet. det fanns så många fantastiska bilder i det albumet att jag hade svårt att välja vilka jag skulle visa här (det finns ett antal till på min flickr). alla är så galet stiliga, tycker ni inte? jag vill också ha en man i kostym och hatt. han som sitter i frisörstolen på den femte bilden är tydligen min gammelfarfar, för övrigt. vilka de andra är vet jag tyvärr inte.

nothing's gonna change my world.

vad säger man. just nu är jag egentligen upptagen med att läsa igenom volvos årsredovisning för att hitta något med eventuellt nyhetsvärde för att skriva en uppgift som ett pressmeddelande, men mina tankar är på helt andra ställen. på fredagar som resulterar i att man sitter en helg och undrar varför det fortfarande är såhär och på ett hej som får en totalt ur balans. hur det faktiskt känns att bli kallsvettig och darrig och förvirrad av ett enda ord av en enda person. den där jävla personen. som man hade slutat tänka på. som man hade glömt. som man inte längrr brydde sig om. hur det enda som krävs för att bry sig igen är en blick och ett ord. det är då man förstår, det kommer aldrig förändras. ingenting kommer att förändra min värld.

du är min akilleshäl, rör nåt dig så faller jag.

jag backar, ber om ursäkt. förlåt.

förlåt för allt.

för att jag är som jag är.

min hand ska inte röra vid din axel och våra lår ska inte snudda vid varandras under bordet.

du vet det, jag vet det

så jag backar, säger förlåt

för vad, undrar du

jag vet inte, svarar jag. för allt.

för att jag fortfarande tänker på hur din hud känns mot min

och för att jag inte vill att du ska släppa taget när du håller om mig, tänker jag.

den här helgen fick jag och min lägenhet sällskap av två väldigt fina herrar från där jag kommer ifrån, simon och rickard (som för övrigt tänker bosätta sig i australien i ett år). bland annat så utforskade vi gångvägen mellan mig och slottskogen, vilket inte var så jättelångt. däremot var jag inte så jätteduktig på att fotodokumentera. andra saker vi gjorde var (såklart) att vandra omkring i affärer, titta på lock, stock and two smoking barrels och dricka öl på sejdeln. ytterst stiliga vänner är det jag har, i alla fall.

nu har jag flyttat till min alldeles egna lägenhet med en dörr som det står mitt namn på. jag som nyss var åtta år och lekte i trädgården, hur gick det här till? nitton och en etta i göteborg. nåväl.

 

bild 1. snusmumriken, lilla my och mårran är bara några av dem som bor i mitt köksskåp. 2. tekanna med tillhörande sockerskål som jag fick av farmor för något år sedan. så himla fin, tycker jag. 3. efter många om och men lyckades jag sortera mina filmer i en ordning som jag nästan blev nöjd med. det är svårt tycker jag, att sortera filmer. dessvärre måste jag tillägga att alla disneyfilmer inte är mina, min bror som ska flytta till norge tyckte att jag kunde ha dem så länge. 4. hej, här är jag i badrummet tillsammans med ett duschdraperi och en morgonrock. how you doin'? (tröjan är för övrigt köpt på second hand (och vem blir inte ful i 60-wattsljus)) 5. ibland tror jag nästan att ikea gjorde sin expedithylla bara för att det skulle finnas en hylla där harry potter-böckerna passar perfekt. 6. över spisen (som visserligen är en sån där liten bänkspis med två plattor och minimal ugn) så hänger den här hyllan, där te och kaffe trängs med senaps- och honungsburkar, herr och fru salt och peppar (som är tyska för övrigt, säg guten tag till dem) och en kaffekanna, med tillhörande sockerskål, som jag fick av mormor för något år sedan. ja, och så ligger det ju kaffefilter där också, men det är ju inte så glamoröst.

 

i fredags så hängde jag med den här fina tjejen och shoppade lite second hand, bland annat skorna på den undre bilden. fint var det! på kvällen sen gick vi och såg en spelning med bandet som hennes pojkvän är med i. leaving shore heter dom. det är inte riktigt min musiksmak, men ändå!

jag försöker att inte tänka på det men det är svårt
för du är sen länge bosatt i min hjärna

 

så jag ritar upp ett scenario

mina händer på din hud och mina naglar ristar längs din ryggrad
dina andetag känns mot min nacke
och dina läppar nuddar liksom fjäderlätt vid mitt nyckelben

 

och genast

ensamheten

skulden

ångesten

 

jag försöker att inte tänka på när det var du och jag,
och hur du och jag aldrig var.