eskapism

jag ligger vaken till klockan fyra i rummet vi delade.
 
tick tack, tick tack.
 
inte för att det egentligen finns någon tickande klocka i rummet. vilket visserligen bara gör att det känns som att tiden står helt stilla.
 
dock är jag ju så plågsamt påmind om att den inte gör det.
det blir väl så, när man bara flyr. först från en stad till en annan, sen från ett land till ett annat. när tankarna som slår och hamrar mot pannbenet bara är "jag måste härifrån". och även om upplevelserna härifrån har varit fantastiska och personlighetsstärkande och allt annat sånt där klichéartat så kvarstår det faktum att jag måste ju tillbaka. och jag är ju tillbaka. och klockan har tickat.
 
tick, tack.
 
fyra månader i ett annat land var fyra månader i sverige också, hur mycket det än kändes som att när en åker härifrån så sätts bara allting på paus. saker förändras och jag med dem. och klockan fortsätter envist och enerverande att ticka framåt när allt jag egentligen vill dra tillbaka visarna litegrann. ändra på saker.  trycka ctrl-z och göra om, skriva om, säga om. men det går ju inte. och inte är det någon idé och inte kan en upprepa historian heller.
"why of course you can" säger gatsby, och se hur det gick för honom.
 
tick, tack.
 
tiden står inte stilla. och den gör sig plågsamt påmind om det.
 

en styck snodd lista

Hur ser ditt skrivbordsunderlägg ut?

 

En bild när du var 14.

POP OCH PHOTOSHOP.
jösses ja. bjuder på den.
 

En bild på dig prick nu, på med webbkameran bara
alltså jag har blött hår och inga byxor på mig så nä.

 

Det absolut sorgligaste som hänt dig i år?
det måste väl vara att säga hejdå till dem jag lärde känna bra på irland. och veta att nästan alla är amerikaner utspridda över stater och att jag nog inte kommer träffa dem igen. å andra sidan så har jag sovplats i rätt många av staterna.

 

Det absolut roligaste som hände förra året?
 på julafton när vi satt och tittade på karl-bertil och min katt dök upp och både pappa och min bror försökte locka henne till sig och jag sa "molly, du behöver inte lyssna på dem, du får göra precis det du vill" och det resulterade i att hon hoppade upp i mitt knä och började spinna direkt.

 

Senaste tre sms:en.
"åh vad skönt det är att vara tillbaka i göteborg!"
"det borde det vara!"
"blandfärs."

(okej jag ljuger lite men några av de senaste sms:en var för personliga)

 

Aktuell obsession
musik: emil jensen. + hans mellansnackalbum. så bra. spotifya genast.
tv-serie: freaks and geeks! förstår verkligen inte varför den serien blev nerlagd efter bara en säsong.
kläder: långklänningar.
mat: knäckebröd med leverpastej och inlagd gurka. mvh, nyligen tillbaka i sverige efter utlandsstudier.

och så upptäckte jag att hamburgare med avocado på är fantastiskt gott.

 

Drömkille/tjej:
föredrar riktiga människor. men någon som tycker om mig precis som jag är, även/speciellt de sidorna hos mig själv som jag har svårt för. sen skadar det väl inte med markerade käkben heller.

 

Bild från det bästa himla festen i ditt liv.
jag är ganska dålig på att dokumentera fester faktiskt. vet inte ens vilken som varit den bästa festen i mitt liv. drack inte alkohol förrän jag blev 18 så det har liksom mest blivit pubhäng. men jag tycker verkligen om den här bilden från irland.

 

Ett jobb du inte kan tänka dig:
hm. gynekolog?

 

En (1) sak du stör dig på hos andra
oförmåga och ovilja att ens försöka se saker ur ett annat perspektiv.

 

En (1) dålig sida hos dig själv
jag är otroligt dålig på att ta emot komplimanger och försöker förklara bort dem eller säga att det inte alls är så.
exempelvis så fick jag ofta höra på irland att min engelska var väldigt bra. det förklarade jag med att vi inte dubbar filmer och tv-serier till svenska. alltså?

 

Bild på dig för exakt fyra år sen.

ah. luggperioden. LITEN.
 

En maträtt du är sugen på just nu.
är faktiskt inte särskilt matsugen alls. var dock jättesugen på ugnsbakad falukorv igår, och det fick jag! 

 

Din plan för helgen?
ANDRA LÅNG. nu när jag äntligen är tillbaka i göteborg.


irland genom instagram

om två dagar åker jag hem till sverige igen. tänkte sammanfatta irland lite med mer vardagliga saker som händer när en inte har kameran med sig. redan när jag kom hit var det ganska grönt. hon som arbetade i receptionen ursäktade det kalla vädret medan jag skakade på huvudet och sa att det är ju nästan varmt, eller ja, plusgradigt i alla fall. och så märkte jag att batman håller till någonstans i limerick. vyn över floden är den jag vaknat till varje dag i fyra månader nu. rätt utanför fönstret ser det ut sådär. och så såg jag villagers. och tog kort på en del av skolans utsmyckning. familjen kom och hälsade på och tog med både prästost och godis. varma mackor i ugn kändes som en lyx. så var jag i dublin och lärde mig exakt hur man häller upp guinness samt skrattade åt det faktum att irland faktiskt har ett national leprechaun museum. hemma i limerick försökte en bar vara fyndig. en annan svensk utbytesstudent försökte förklara sveriges geografi för vår journalistlärare men råkade glömma skåne (stockholmare, vetni...). bästa hanna och johan kom och hälsade på med mer choklad. någon hängde upp star wars-referenser över skolan. jag beundrade campus. sov extra länge. köpte en tygkasse. blev övertalad att platta håret och blev överraskad över längden. åkte till cork och såg passenger. åkte in till en marknad som ligger i stan. lagade köttbullar åt mina amerikanska vänner som är helt till sig i gräddsås. åt på restaurang för att säga hejdå. var too busy for bullshit.
 
jag kommer att sakna irland ändå.

saknaden

men jag ser dig ju i alla fall när jag sover.

passenger, cork

såg passenger i cork i fredags, mysig människa det där. mindre mysiga var de skrikande irländska flickorna som stod bredvid mig och övade falsett rakt i mitt öra. det är nåt visst med hur irländska tjejer pratar på något vis, ofta rätt nasalt och med ett högt tonfall. en liten del i mig ville råka armbåga dem i ansiktet, innan jag kom på ihåg mig själv när jag var fjorton år och gick på kent-konserter. då stod jag visserligen mycket längre fram än nu, så det känns ju mer okej. även mindre kul var ljuset, svårt att få bra bilder, plus att jag ser att blogg.se återigen totalförstör upplösning och färger. bilderna är finare på min dator, jag lovar. 
 
han spelade ganska mycket osläppt material (<-klicka), så det var ju förbannat trevligt. och han hade mysigt mellansnack, så i det stora hela var konserten riktigt bra.

westport, connemara och kylemore abbey

 
förra helgen reste jag bland annat till westport, connemara och kylemore abbey. lite fascinerad över att vattnet faktiskt är sådär fint blågrönt här. (bilderna gör inte riktigt rättvisa, för jag har blivit tvungen att ladda upp via blogg.se:s bildbank, då min flickr blivit full och jag inte har pro. nån som vet en bra, gratis bildbank?). och alla söta får som vandrade omkring hursomhelst och härochvar. vi åkte båt på irlands enda fjord dessutom, där de sa att det fanns delfiner. såg inga. åkte till kylemore abbey och klättrade i träd istället. och så var vi i galway också, och åt på en restaurang/pub som heter king's head. fick göteborgs- och andra lång-abstinens.

okej? okej.

så länge jag kan minnas ville jag vara som dem. ni vet. de där andra. de som verkade vara sådär lyckliga och otrasiga hela tiden. de där som alltid skrattade på bild och kunde saker. som var bra på saker. de som hade vänskapskretsen som verkade oförstörbar och som dansade obrytt mitt i gator.
de där som inte stod och petade på spegelbilden och undrade "du. du. varför tycker ingen om dig? varför är du så dum och otillräcklig hela tiden?". de som inte stirrade ut på ingenting och i nästa sekund läsa artiklar om mentalsjukdomar och tänka att men det där stämmer ju in på mig. de vackra. de karismatiska. de perfekta.
så jag försökte. letade efter någon annan än jag. jag kunde inte riktigt hitta någonting men jag fortsatte med en molande svärta någonstans där inne tills allt det svarta vällde ut. elin, var lite glad. elin, var inte så bitter. elin, varifrån kommer din cynism?
skratt jag hörde var alltid riktade åt mig, innan någonting väste att varför skulle de ens lägga tid på att skratta åt dig? jag kan inte räkna antalet gånger tanken om jag bara vore någon annan än jag så hade allting varit bra har upprepats i mitt huvud. om jag bara vore som de där andra.
jag tänkte aldrig lite längre. jag undrade aldrig om de verkligen finns. de där som alltid skrattar och aldrig går sönder. om det verkligen fanns någon vars spegelbild alltid var glad. om det verkligen fanns någon som hade hela livet glasklart utmålat. jag undrade aldrig.
 
jag tvivlar på att de finns, de där jag ville vara. och om de finns så vill jag inte bli som dem.
 
jag vill bara vara som mig.
 
och det är okej att känna.
det är okej att vara trasig ibland.
och det är okej att skratta
det är okej att bara behöva börja om.
 
och det är okej att bara vara jag.

venedig.


sista dagen i budapest.

vi spenderade vår sista heldag i budapest med att bada i ett sånt thermal bath som de har en massa av där- 38 grader i vattnet, nollgradigt i luften. det var rätt härligt. de hade en pool inomhus också som var 20 grader varm, alltså ungefär så varmt vattnet är när en anser att det är tillräckligt varmt för att bada på sommaren hemma i sverige. huvaligen vad kall den 20-graderspoolen kändes.
sen lyxade vi till det lite med 3-rättersmiddag. förrätt: toast och coleslaw.
huvudrätt: nån mango-kyckling-gryta med ris. gott. riven färsk ingefära på, inte helt fel.
efterrätt: en rätt så himmelsk brownie.
 
fast vänta nu, sa jag "lyxa till"? hela kalaset kostade ju bara 35 svenska kronor.
när vi gick ut från restaurangen hade det börjat snöa så mycket att det lagt sig. kan tillägga att om det finns en väsentlig skillnad mellan en svensk och en texasbo så är det tonlägget i meningen "oh my god, it's snowing". texasbor blir nämligen fantastiskt exalterade.

man får vara lite nöjd över självporträtt, va?

irland bjuder på fint väder. sol och blå himmel, vem kunde tro att det fanns här också? den kalla blåsten är visserligen kvar, men det är fint ändå. sådär solglasögonväder och lockande att ta av sig jackan och bara sätta sig på en gräsplätt någonstans. åh vad jag tycker om att vara här på irland.

mera budapest!

där var jag.
budapest by night
så kan ni ju ignorera den fula papperskorgen jag nyss såg var med på bild.
på väg ut.
en till ruinpub, instant hette den! de hade flygande kaniner i taket.
och en människo-uggla med mustasch och tophat på väggen.
kanineer.
ett annat ställe som hette most! där man kunde köpa whiskey för sisådär 25 svenska kronor.
skål, säger adriana (ja, på svenska faktiskt. har lärt henne det)
och godnatt!

budapest.

den här veckan har vi påsklov, och i och med att jag mest hänger med amerikaner här så betydde det att om jag inte följde med dem på deras upptäck-exotiska-europa-färd så hade jag fått stanna hemma relativt ensam i mitt rum. så jag följde med, delvis. i budapest hade de påskmarknad (titta vad fina lamporna är förresten. såna borde man kunna göra själv, va?)
budapest var en fin stad.
som sagt.
hej. jag är nog inte så trött som jag ser ut.
söt bil tyckte vi. uppenbarligen en plastbil som alla körde under kommunist-tiden, sa vår guide.
mer marknad. 
trodde att det här bara var choklad först, sen läste jag att det var marsipan. blev lite ledsen, för choklad är rätt rejält mycket bättre än marsipan tycker jag. marsipan är ju knappt ens gott alls. kanske på tårta ibland, i lagom mängd. 
sen gick vi till en av ruinpubarna som budapest är ganska känt för. den här hette szimpla och är tydligen rankad tredje bästa pub i europa. eller om det var världen. vet inte vem som står för rankningen dock, men det var riktigt mysigt.
hej igen.
adriana, som var mitt resesällskap till budapest. julia och sinéad mötte vi upp i venedig senare. de är i rom nu, men jag var ju nyss där (och är lite rädd för att inte kunna gå samma gator och se samma saker utan att minnas för mycket) och så kommer min familj och hälsar på, så jag åkte inte dit.
det var saker skrivna överrallt i trappuppgångarna inne på szimpla (det var liksom en pub i ett lägenhetskomplex. man gick in i en hall som ledde till en innerträdgård med ett "tak" av stålnät, färgglada lampor och växter, och sen kunde man gå upp i trapporna till olika rum med andra barer eller teman. fint!)
de var ganska glada i vägskyltar också. och öl för mindre än 10 kronor. fint ska det va.

St Patricks Day

i söndags var det ju st patricks day, då var jag i dublin och var otroligt diskret klädd i grönt. diskret om man jämför med alla gröna hattar, diadem med dinglande klöver och gröna trikåer överallt. de här var ju lite värre till exempel:
blev inte så många bilder tagna dock. eller, jo, men bilder på överförfriskade irländare och dåliga vinklar på en parad är inte så himla skoj, så. här är en bro:

resultatet av en uttråkad elin.

 
ja inte vet jag. saknar att prata svenska ibland, då blev det såhär. om det var en jättekonstig eller en lite småskojig idé är jag inte helt säker på än.

resultatet av "nej men nu orkar jag inte plugga mera marknadsföring"


you can't just make me different and then leave.

i fredags sträckläste jag ut en bok för första gången på väldigt länge och undrade sedan varför tusan jag inte läst den där boken tidigare. looking for alaska av john green. om ni inte har läst den tycker jag banne mig att det borde ni göra. formuleringarna är för det mesta ganska fantastiska och karaktärerna är inte så dumma de heller. så ja. läs den.

saker som är fint.

saker som är fint
murad osmanns instagram på bilder när han flickvän leder honom runt i världen.
 
patrick wolfs kusins brev till sverige efter herr wolfs spelning i göteborg
 
tv-serien the hour. ben whishaw och brittisk journalistik på 50-talet. det enda som är fel är att det nog inte blir en tredje säsong. 
 
birds eye view portraits
bianca kronlöf.
 
saker som är mindre fint:
igår kallade en kille mig för dyke och bitch av den enkla andledningen att jag inte ville prata med hans kompis. jag kom ut från puben och killen säger den klassiska "have you met..."-repliken, varvid jag enkelt svarar nej och vänder mig om. efter det hör jag killen säga till sina vänner "what a dyke, that fucking bitch!", så självklart så vänder jag mig om igen och frågar om det verkligen var det han sa. han svarar ja och får därmed en drink i ansiktet.
 
ursäkta att jag är så dålig på att blogga nuförtiden. mycket som händer överallt och den här veckan är dessutom charity week, vilket betyder att det är massa aktiviteter och konserter på campus till förmån för välgörenhet. kameran får stanna hemma på grund av irländsk ölkultur (dvs att tar jag med den är chansen stor att det får rätt mycket öl på sig). sen läser jag fem kurser här och en på distans hemma i sverige så min tid försvinner rätt fort! vill ni veta eller se nåt särskilt så säg till eller fråga vetja.

"jag träffar en annan nu"

så faller hjärtat och splittras som glas när det möter maggropen. tusen små bitar hjärtmuskulatur som bara skär och skär och skär för varenda steg jag tar och det gör så ont.
 
för
varenda
steg
jag
tar.

galway

i helgen åkte jag med några vänner till galway för att titta runt. vi hittade fina cupcakes! dyra dock, så inget inköp här.
bevis på att jag faktiskt har vänner här. julia, sinéad och adriana. amerikaner allihop.
hemtrevlig stad sådär.
skyltar i restaurangen vi åt på.
mer bildbevis på vänner. sinéad och adriana.
fiffig belysning.
såhär ser jag ut.
vi hittade en bar som hette king's head. det tyckte jag var kul för den finns ju på andra lång i göteborg också. aaaaaningen större här dock. sisådär fem gånger, kanske.
kusten.
på irland ser man svanar överallt.
detsamma gäller gatumusikanter!

mangerton mountains (eller middle earth, om man får fantisera litegranna)

i helgen var jag på vandring i irländska berg. om ni någon gång får för er att göra samma sak kan jag ju rekommendera att inte gå i joggingskor, det är nämligen både blött och lerigt. att gå i genomblöta skor i sisådär 10 timmar resulterade i att jag just nu sitter och hostar sönder min hals. men ändå, det var ju ganska fint. spanade lite efter orcer och hobbitar, men såg inga. tråkigt, va?

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0