an education.
när man är hemma och är sjuk så kollar man på film. det är helt enkelt så. igår såg jag v dör vendetta, idag an education. och jösses. 60-talets england, accenter, fina klänningar, carey mulligan och gamla stenhus. ja. precis. se den, om ni inte gjort det.
(jag är medveten om att jag screencapat typ hela filmen (och att det blivit en del film på sistone) men alltså. så fin.)
kom (ganska) precis hem efter att ha sett black swan på bio för andra gången
så himla bra och så himla välgjord. (och är det bara jag eller visst är vincent cassel ganska så stilig?)
keep calm and dance like thom yorke
candy
men hoppsan jag ska ju till skolan imorrn. g'natt!
humdidum lite mera
fiiin man.
har ni sett att bright eyes är bokade till where the action is förresten? synd bara att jag inte är säker på om jag kan gå eller inte. suck. glasvegas också. fast har ju sett dem en gång på way out west. men ändå!
bright eyes på debaser medis
ugh. jag har nuddat conor oberst samt sett honom sjunga lua tillsammans med first aid kit. sånt överlever man inte. så oförskämt bra. att råka studsa fram till andra-tredje raden är heller inte så fel. eh, ingenting är fel med conor oberst.
(something vague, lua, spring cleaning, take it easy (love nothing), one for you one for me. jag dog. är död. vet inte vad jag ska göra med mitt liv nu när jag sett BRIGHT FUCKING EYES live. tehehehe)
fell down the rabbit hole
timmarna går åt till att plugga fysik. däremellan kolla t.ex. den fabulösa dianna agrons tumblr. där hittar man spellistor. klickar man på bilden har jag gjort en av dem till en spotifylista, i alla fall så gott jag kunde.
nåja. åter till fysiken, antar jag (med soundtrack, visserligen).
Anderson, don’t talk out loud. You lower the IQ of the whole street.
nån annan som såg sherlock igår? galet bra, jag blev lite kär.
för övrigt är jag helt begeistrad över britters förmåga att filma snyggt. tänk typ misfits eller vilken film av guy ritchie som helst. och sherlock.
update: SERIÖST? ingen som kollade på sherlock? I'm like, losing my faith in humanity..
tehe
when she jumped, she probably just thought she would fly / the virgin suicides
when life gives you lemons, buy a ticket to a bright eyes show
är det kanske nån av er som jag ser där?
jag hjärta p-tre
nu är musikhjälpen igång igen. jason sitter i glasburen i år också, tillsammans med nour och martina den här gången. förra vintern var musikhjälpen en av ljuspunkterna i vardagen, i alla fall för mig. de startade för en timme och fyrtiofem minuter sen och de har redan samlat in drygt 31 000 kronor. ganska imponerande & väldigt fint.
tycker att ni också ska lyssna / se / önska låtar
för att det är bra, och det gör bra.
i am jack's smirking revenge
firar det faktum att matte d är över och ingen mer matte behöver läsas under gymnasietiden med att kolla på en film om en slagsmålsklubb.
istället för att plugga på elektriska fält och magnetstyrka
jag bestämde mig för att trösta min fysik-sönderräknade hjärna med lite joseph gordon-levitt i mysterious skin.(ehehe hans överkropp)
veckans soundtrack
mina räddare i nöden
fina annika norlin
"Och av nån bisarrt dum anledning så tycker jag att det försvinner litegrann om någon annan har tipsat om det för jag vill alltid hitta det själv."
"vi är inte här för att få er att festa ikväll, vi är här för att få er att hångla"
för en gångs skull lyckades vätterfesten boka åtminstone en bra artist (de bokar alltid massa lokala garageband annars, eller typ... takida). men nu så! fina oskar humlebo a.k.a. moto boy. han spelade early grave och blue motorbike och jag dog litegrann där längst fram. sen är han ju lika behaglig som ögat som för örat, det är en snygg kille det där (fast han hade tröja på sig den här gången, det hade han inte förra gången jag såg honom, haha). i alla fall en mysig konsert trots liten och halvt lam publik. han har så sjukt fin röst.
anyways, ska väl sova nu/snart/om nån timma. puss!
i really do love my boyfriend
I went to a party once, and there was a palm reader there and when she looked at my hand, she just froze. And I said to her "I know. My lifeline is broken. I know I won't live past thirty.
jag såg en film igår, factory girl. sienna miller som edie sedgwick och guy pearce som andy warhol. kanske inte den bästa film jag sett, men inte den sämsta heller. den var värd de 19:50 jag gav för den, i alla fall. om inte annat så kan man ju dregla över kläderna (och hayden christensen och sienna miller också för den delen) en ganska fantastisk ljussättning och skådespeleriet.
om edie sedgwick och hennes liv som andy warhols musa. och lite efter det.
a duracellkanin that's energy in swedish
ärligt talat? det här var nog den minst bra konserten jag vart på med herr räisänen. under hela dagen hade jag sett fram emot allsången till sixteen som under mina tidigare timo-erfarenheter (i form av tre konserter) varit helt sjukt bra. och visst kom den, men den kändes så kort. helt plötsligt spelades någon annan låt. och jag måste väl säga att ungefär så kändes det under hela konserten. det kändes så kort. det var nåt som inte stämde. (okej, vi fick höra carry me home och if only a lifetime, men ändå). nästa låt, nästa låt, nästa låt. åh timo, vad hände?
(missförstå mig rätt, klart att konserten var bra, jag menar det är ju timo)
the ship is sailing, i'll meet you on the other side
first aid kit. finast; när de sjöng ghost town utan mickar.
