tell me something true
I just want to feel there is something left that i can do.
så kommer den tillbaka, den där känslan av hopplöshet. den där jag-vill-ju-bara-bli-älskad-av-någon-men-det-är-ju-det-jag-är-livrädd-för-att-bli. det där letandet efter något i alla man träffar, letandet efter något som skulle kunna vara något för precis just mig. jag tror att jag börjat projicera fram saker igen. jag vill hitta något, så jag låtsas att jag gör det och när jag upptäcker att det aldrig var där på riktigt blir jag så jävla besviken. och så den där ständiga tanken. "det är ditt eget fel".
det skär så ofta i hjärtat när jag läser dina ord, fina. åh.
Åh, jag känner igen mig väldigt mycket i det här. Längtan efter att hitta någon som älskar en och besvikelsen över alla gånger det inte funkat. Men jag vägrar ge upp, vad annars kan vi göra än att fortsätta leta?
så fina foton. och ord.
