jag letar efter dig. jag vet inte vem du är, men jag letar efter dig. jag saknar dig, nämligen. jag saknar hur du tittar på mig, hur du för mitt hår bakom mitt öra och ler. jag letar efter dig, i alla jag träffar. du är aldrig där. ibland hinner jag bygga upp en framtid tillsammans innan jag märker det, innan jag märker att det inte är du, innan framtiden vi skulle ha rasar ihop och jag är ensam igen. jag har slut på idéer och jag vet inte längre hur jag någonsin ska kunna hitta dig. jag undrar var du är, vem du är. fick jag bestämma får du gärna vara joseph gordon-levitt och le mot mig med det där leendet som faktiskt ger mig hack i magen eller så kan du vara adrien brody och kyssa mig som du kysste halle berry när du vann en oscar för pianisten. det skulle inte vara så dumt. det får gärna vara du. fast kanske är det därför jag aldrig hittar dig, kanske är det därför du aldrig är där jag är. men jag saknar dig, jag saknar oss, det vi som aldrig funnits. jag saknar dina läppar, för det finns inga som riktigt känns som dina, det är jag helt säker på.  jag stjäl kyssar av andra ibland, det är dumt, jag vet, förlåt. men det gör mig bara mer och mer övertygad om att det är dig jag letar efter. det finns ju ingen som du. så var är du?

vem är du?

letar du efter mig också?