jag vet inte. jag vet verkligen inte.

allt som bevisas har en motsats. hypoteser måste vara falsifierbara. pennan är mäktigare än svärdet men handling talar högre än ord. hittar man en stadig punkt kommer allt att ordna sig men förändring är den enda konstanten, så någon stadig punkt lär man inte hitta. om det inte är okej så är det inte slutet, men å andra sidan finns det inte något som heter lyckliga slut. verkligheten är en social konstruktion och sanningen ligger i betraktarens ögon. jag betraktar, men allting förändras hela tiden, för förändring är den enda stadiga punkten och handlingarna som jag ser tampas hårt med det som pennan skriver och ingen kommer gå segrande i slutet och det är ett slut som inte är okej. allting är varandras motsats och ingenting stämmer.

jag vet inte.
jag förstår inte.
allting är så väldigt förvirrande.