ett bad och för många tankar

jag sätter ena foten i vattnet och det är skållande hett. det sticker i huden, men det är nästan behagligt. efter en stund börjar det bränna för mycket och jag drar upp foten igen. den är helt röd av värmen och jag fyller på med lite iskallt vatten för att jämna ut temperaturen tills det blir säkert att lägga sig där i badkaret.

 

när skummet försvunnit utmanar jag mig själv i att hålla andan så länge jag kan under vattnet.

 

fem.

 

jag tänker på grannarna och deras gräsliga julpynt. de har en ljusslinga som växlar mellan röd, orange och grön med alltför hög frekvens. jag förstår inte hur de orkar ha den blinkande i vardagsrumsfönstret tjugofyra sju. själv är mitt julpynt begränsat till en adventsljusstake och två hyacinter. och ett kalenderljus som jag råkade elda ner två dagar för mycket.

 

tio.

 

badsaltet luktar lavendel och ska slappna av dina muskler, så stod det på förpackningen. jag hoppas att det fungerar för min kropp har varit stel så länge nu, jag går och spänner mig hela tiden. jag vet inte varför. det kanske är en försvarsmekanism, jag väntar på slag, på avvisande, på att bli kasserad, så jag spänner mig tills det gör ont. för att vara beredd när slagen kommer. för de gör ju det.

 

femton.

 

jag tänker att jag borde nog äta när jag badat klart, men jag orkar inte laga mat. det blir lätt så, jag sitter och gör ingenting och sen har tiden tagit slut. precis som allting annat. allting tar slut. kvällar, relationer, konversationer. allting tar slut. känslor, hjärtslag, andetag.

 

tjugo.

 

det enda som inte verkar ta slut är alla tankar jag inte borde tänka. de dyker alltid upp, igen och igen. tankar på ögon som liksom lyser men inte betraktar mig. tankar på en rygg som jag inte får röra. tankar på allt jag borde ha sagt men aldrig nämnde för någon. tankar på allt jag inte borde säga till någon men som jag bara vill skrika ut. säga att såhär är det och ni kan inte göra något åt saken.

 

trettio.

 

jag säger att jag inte tror på kärlek men jag letar efter den överallt. jag vill att den ska bevisa mig fel och skratta åt mig och säga att den visst existerar. men den håller sig undan. den finns inte någonstans. "sluta leta" säger folk. "sluta leta så hittar den dig. du är jättefin och du kommer hitta någon snart". men den håller sig undan, kärleken. den skrattar säkert hånfullt åt mig i sin frånvaro.

 

fyrtiofem.

 

ha ha ha, säger kärleken. ha ha ha. lilla elin, självutnämnd bitter cyniker. hon som blivit kallad dysfunktionell misantrop. hon som vill skrika åt par hon ser på gatan att, lycka till, så länge det håller, för allting tar slut, det vet ni väl! hon går där och letar efter mig trots att hon prompt insisterar på att jag inte existerar och när hon tror att ingen ser betraktar hon längtansfullt det 70-åriga paret som går hand i hand och bara har varandra. ha ha ha.

 

jag tappar räkningen men håller mig kvar under vattenytan.

 

det blir för svårt. desperation, desperation, desperation. jag kastar mig upp över vattenytan med en sådan kraft att lite vatten skvalpar över kanten. min näsa sticker av doften av lavendel och jag känner mig inte ett dugg mer avslappnad. falsk marknadsföring.


Kommentarer
hej säger anna

du skriver så bra att man bara vill fortsätta läsa. i en oändlighet!

hej säger Gabrielle

du borde skriva en bok, så bra skriver du.

2011-12-19 @ 14:23:32
URL: http://gabrielledegerman.blogg.se/

det är inte så svårt:

namn tack
bli inte bortglömd

mejl

blogg?

text

Trackback
RSS 2.0