21:55

jag betraktar hur huden över den vänstra delen av din bröstkorg höjs och sänks i takt med dina hjärtslag och aldrig har frasen att bära hjärtat utanpå någonsin varit så på riktigt. det verkar bara vara någon enstaka millimeter som skiljer din viktigaste muskel från den hårda luften utanför. du är sårbar, du är redan trasig och det enda jag vill göra är att på något sätt hjälpa dig, laga dig, få dig hel igen, bygga upp dina murar så att du kan tåla slagen. det visar sig vara som så att den enda muren du byggt upp är den som utestänger mig och när jag står på tå kan jag precis skymta hur du tar emot slag efter slag och hur hjärtat du bär blir mer och mer sargat, hur huden spänns med allt tätare intervaller. det enda jag kan göra är att be till gudarna att du klarar av det, för de vet hur många gånger jag försökt spränga den här helvetes muren och misslyckats.

Kommentarer
hej säger Anna

Du skriver så bra!

2011-08-08 @ 09:03:15
URL: http://oohyeah.webblogg.se/
hej säger Candy

Fint skrivet och beskrivet! Känner igen mig lite också, sorgligt nog. Kram kram!

2011-08-08 @ 23:03:19
URL: http://www.eye-candy.se

det är inte så svårt:

namn tack
bli inte bortglömd

mejl

blogg?

text

Trackback
RSS 2.0