helt plötsligt förstod jag varför jag undvikit det där stället.
det finns helt enkelt för många minnen.
jag vänder mig om. och på den där platsen jag ser satt vi. du gäspade, du la ditt huvud i mitt knä, jag lekte med ditt hår.
du låtsades sova (jag vet att du låtsades, för du sneglade upp på mig och log).
och där, det var där jag lutade huvudet mot din axel,
det var där våra fingrar snuddade vid varandra och jag trodde att mitt hjärta skulle explodera.
och utanför, det var kallt, du drog mig till dig, höll om mig,
viskade "kroppsvärme är den bästa värmen" och jag ville att du aldrig skulle släppa taget.
och vi skulle hem, du följde mig.
jag tog små, små steg för att dra ut på tiden, ville inte att det skulle sluta.
sen stod vi där, utanför min grind.
"vad skulle du säga om jag sa att jag gillade dig"

och jag har undvikit det där stället.
för det gör för ont att minnas.¨